Jag vill också bli firad i Stadshuset

KOLUMNISTER

Globen, 2005-11-23

Hej Stockholms stad

Jag såg på ABC-nyheterna i tv i måndags någon kommunpolitiker i grå filtkavaj som intervjuades om huruvida det var en god idé att skattebetalarna sponsrade designern Lars Wallins 15-årsjubileum för en kvarts miljon. Jodå, det var en bra idé som ingick i någon slags kultursatsning, sa filtkavajen till reportern.

Det blev således modevisning i Stadshuset med efterföljande kändisfest i måndags kväll. Kändisarna fick käka och supa hur mycket de ville och Lars Wallin verkade supernöjd efteråt. Det är därför som jag skriver till er.

Jag firar 5-årsjubileum som krönikör i Aftonbladet i år. Det kan tyckas futtigt jämfört med Lars Wallins 15 år i sin bransch men en krönikörs ålder måste räknas som hundår. Tänk själva, vecka ut och vecka in ska man komma på något att tycka om, och helst ska man tycka riktigt vågat så att alla tycker något tillbaka om en.

Man sitter där framför datorn och svettas, det är två timmar kvar tills man ska lämna och man har fortfarande inte kommit på något, eller som inför semestrarna då man måste skriva fem på raken för att "bunkra". Då är det svettigt kan jag tala om!

Jag tänkte att detta kunde firas med stort partaj i Stadshuset i slutet av december, kanske till och med på nyårsafton så vi kan avsluta med fyrverkerier.

Vi kan återanvända de gamla kändisarna från Lars Wallins fest. Shirley Clamp skulle kunna börja spontansjunga något mitt under mitt välkomsttal, en hyllningssång till mig, sedan skulle Robert Gustafsson kunna snubbla omkring på scenen och göra parodi på mig, sitta och svettas och käka chips framför datorn, följt av att Helena och Ernst Billgren under största möjliga tystnad tatuerar in mitt namn, (hon mitt förnamn och han mitt efternamn) i sina pannor, som en kulturinstallation till min ära.

Vi kunde trycka upp alla mina krönikor på stora planscher som vi prydde hela Stockholm med.

Vi passar på och trycker en bok med alla mina samlade krönikor också, som Stockholms stad beställer 100000 exemplar av direkt, vilket innebär att jag hamnar på topplistan över mest sålda böcker. Vi kunde bjuda in folk som fick berätta vad jag betytt för dem under årens lopp. Det kunde bli allt från kungafamiljen, barnmorskor och våldtäktsmän till vanliga gubbar, unga tjejer och kriminella män.

Ni kunde bjuda in Dogge - jag känner honom (alla känner Dogge) - att rappa till min ära. Jag är också från förorten så vi kunde göra någon grej av det kanske. "Blattelicious Belinda, en grymt skööön svennebrud". Sedan kunde hela scenen fyllas av barn från hela världens hörn, kinesbarn och USA-barn hand i hand, den största barnkören någonsin till min ära.

Jag tror att vi klarar det på en kvarts miljon. Fast journalister dricker väldigt mycket, tänk på det. Kanske att ni ska kolla med något spritmärke om man kan få spons.

Nu tänker ni vad löjligt, hon jobbar på Aftonbladet och har all marknadsföring i världen, varför ska vi lägga skattepengar på henne när det behövs bättre belysning i parkerna och på mörka gator, fritidsgårdar behöver rustas upp, eller något dagis skulle uppskatta en gunga på sin bakgård.

Men skicka då bara fram någon filtkavaj att säga så där bra som han gjorde när det gällde Lars Wallin, om någon journalist skulle ifrågasätta projektet.

Säg något om att det är viktigt att sponsra kultur och sådant som skänker alla människor glädje. Som 100000-kronorsklänningar från Wallin eller mina krönikor i Nordens fetaste tidning.

Jag kom på ett namn också för hela evenemanget, som skrivs i skyn med fyrverkerier som avslutning: "Belinda Olsson - fem år genom svett, amning och tårar".

Jag ryser när jag skriver det här, så bra det kommer att bli.Vi kunde bjuda in folk som fick berätta vad jag betytt för dem under årens lopp. Det kunde bli allt från kungafamiljen, barnmorskor och våldtäktsmän till vanliga gubbar, unga tjejer och kriminella män.

Belinda Olsson