Hjälp inte killarna på tjejernas bekostnad

KOLUMNISTER

I"Big brother" är könsrollerna som i Villa Villekulla och Pippi som sover med fötterna på huvudkudden.

Malin skröt vitt och brett om hur erfaren hon var i sängen och Jessica och den avskyvärda Tatiana har satt skräck i huset genom att fara runt som två fotbollshuliganer. Killarna däremot håller låg profil, framstår som både inkännande och hjärtekrossade, där de sitter och väntar vid telefonen på att Carina med stort C ska ringa. Utanför "Big brother"-huset, i verkligheten, är det mer ordning och reda på de gamla Prussiluskan-reglerna.

Har ett tydligt minne från förra sommaren, står i parken med min kompis och våra döttrar. Döttrarna leker snällt i sandlådan. Det har regnat och bildats stora vattenpölar på asfalten omkring oss. Några killar i fyra-femårsåldern hoppar jämfota i dem. Det skvätter på alla runt omkring. Deras föräldrar fnissar och vänder ryggen till och låtsas som ingenting. Vi går därifrån till slut. Typiskt och lite sorgligt.

Alldeles för många småbrudar uppfostras - av oss - till att vara lugna och inkännande och hjälpsamma medan deras dagiskompisar och lågstadiekillkompisar far runt som vilda hästar på amfetamin.

Redan på dagis skolas många tjejer in i rollen som hjälpredor i stället för att få hålla i bandyklubban. Medan killar avfärdas som "stökiga" och lite "no good". En som upptäckt killarnas utsatthet är folkpartiets Jan Björklund.

- Det är synd om killarna som halkar efter i skolan, sa han nu sist. Fp föreslår könssegregerade lektioner.

Jag tror att tanken är god. Jag personligen gillar fp:s "hårda tag"-skolor. Jag gick själv i en högstadieskola där varken vi elever eller lärare kunde stava till disciplin och jag vet inte hur många lektioner jag förstörde för de få studiemotiverade kompisarna i klassen. Jag bröt mot "tjejmönstret" med andra ord.

För så är det ju, de högstpresterande tjejerna är ofta medel- och överklass.

Men Björklund halkar fel och sviker tjejerna i sin välvilja med killarna. Tyvärr. Det blir som en omvänd skuld. Tjejer pluggar för bra, de drar ifrån killarna, vi måste hjälpa killarna. Men är det verkligen så hemskt?

Hur ser det ut senare i livet? Betalar killarna för att de slackar i skolan medan tjejer får leka hjälpredor? Eller tar killarna igen det sedan, när vi föder barn till exempel?

I senaste numret av Diego intervjuas Nanna Gillberg, ansvarig för kursen "Organisation och Kön" på Handelshögskolan. Det verkar inte helt enkelt att driva feministiska frågor på Handels. Men skolan är ett bra exempel på hur killar tar sig fram. Trots allt.

Jag citerar Nanna Gillberg: "Om man ska generalisera så vågar killarna mer. De tar chanser och risker, är mer lättsamma, har glimten i ögat och lägger kraft på att bygga personliga relationer. Tjejerna däremot, gör ett hårt och gediget arbete... de har också en mer "luthersk" inställning till skolarbetet. En kille kan glatt berätta att han ska vara borta i en vecka och festa på Ibiza, medan en tjej ber om ursäkt för att hon missar en lektion på grund av en begravning, det är tråkigt att se, för man vet att ett enda beteende - killarnas - kommer att premieras så mycket mer när de kommer ut i arbetslivet."

Så snälla Björklund, sluta inte kräva förändring av skolan, men ring din kollega Birgitta Ohlsson i partiet först.

Ge dig själv en genuslektion eller två.

Besök Handels och andra institutioner dit killarna och tjejerna sedan går vidare.

Se och lär hur det går till när rollerna blir ombytta och tjejer som grupp står som "förlorare".

Hjälp gärna killarna, men inte på bekostnad av tjejerna.

"

Belinda Olsson