Abortdebatten är på sandlådenivå

KOLUMNISTER

Det är inte lätt att vara Åsa Petersen, Aftonbladets ledarskribent, just nu. Hon är för abort och som svar skrämmer Linda Skugge upp henne med att hon kommer att ruttna som ett russin av infertilitetskrämpor. Sigge Eklund, Bloggmannen, yrar om att Åsa har finklänning på och försöker vara duktig.

Åsa! För det första. Klänning är it-plagget i vår så det där kan du skita i. Du är heeelt rätt ute. För det andra är det större chans att du kan få barn en dag om du vill, utan större problem, (även om det är vetenskapligt bevisat att det kan ta lite längre tid efter 35 års ålder) än att du sitter i kön på Sophiahemmet. Jag känner dessutom jättemånga som har barn i dag men gjort abort tidigare. Men ovanstående argument sammanfattar rätt bra nivån på svensk abortdebatt. Vi sitter i sandlådan allihop.

1De som är FÖR "fri" abort blir lätt hysteriska. Så fort det bildas "familjenätverk" blir det ett herrans liv och det ska bojkottas och demonstreras.

I en demokrati så får man faktiskt bilda nätverk eller bjuda in abortmotståndare att föreläsa. OM abort var förbjudet helt eller gränsen snäv i Sverige så skulle abortförespråkarna demonstrera hela

tiden och bilda nätverk.

2 Det ÄR jobbigt för många att göra abort, det är inget man bara

fixar på morgonen och sedan cyklar till jobbet eller skolan.

Varför är det så fult att snacka känslor i abortdebatten i Sverige? Direkt reduceras man till någon liten brud som leker med dockor. Alla vi som varit på smällen någon gång har ju suttit där med planschen för vad som händer vecka för vecka i kroppen och tänkt Shit, kan de suga på tummen i vecka 18 - men då gör man ju fortfarande abort i Sverige. Det där är värt att snacka om.

3 I USA pågår sedan länge den mest infekterade abortdebatten. Där har till och med människor mördats för sin tro på den fria aborten. Men en sak funkar i USA. Blandningen av känslor och förnuft.

Där tvingas läkare, forskare, politiker ta ställning, på båda sidor. Man vet var folk står. I Sverige har vi ingen aning om var Göran Persson står i frågan eller vad "aborttvekarna" egentligen vill. Och när det blir debatt då är det just argument av stilen som Linda Skugge lanserade härom-veckan, att tjejer ska vara ödmjuka inför att de kan få barn i stället för att göra abort, som råder.

Haha. Det argumentet faller heeelt platt på grund av att vi föräldrar är experter på att inte ödmjukt uppskatta vad vi har.

Visst, barnen är våra underverk och blabla men det är ett jävla gnäll om magsjukor och oj, jag har ingen tid och jag kan aldrig ses och gud vad jobbigt mitt liv är. Om inte vi kan uppskatta de små liven när de är här, hur fan kan man begära att en tjej som kanske är mitt i sin utbildning ska släppa allt och bara Tack, gud, jag är fertil, taaaack! Det funkar inte så och varför skulle det. It"s human nature att tänka var man är nu, inte om tio år. Sunt!

Men var är de som ägnar sina arbetsliv delvis åt frågan eller området? Läkarna, experterna på fosterdiagnostik och forskarna, för att inte tala om lagstiftarna. Har Göran Persson haft en fru, flickvän eller dotter som aborterat? Var står han? Jag vill också veta konsekvenserna av en sänkt abortgräns, och till vilken vecka vill de som inte är nöjda att den ska sänkas?

Kommer Sverige plötsligt att fyllas av barnhem för barn som folk överger? Kan man utföra fosterdiagnostik tidigare än

i dag? Hur ska psykvården hantera mammor som tvingas fullfölja graviditeter med dödligt sjuka barn och om man blir våldtagen i vecka 16, men abortgränsen är vecka 12, vad gör man då? Och är det fortfarande okej med dagen efter-pillret när det är en

ärta där inne? Och vi som vill dra härifrån om abort mot all förmodan förbjuds, kan vi få flyttbidrag? Eller kan vi skicka "de andra" direkt till Portugal?

Belinda Olsson