Jag har blivit helt besatt av Brittan

KOLUMNISTER

Innan Britney Spears rakade av sig håret, och slogs med paparazzifotograferna var hon på amerikanska Newsweeks framsida ihop med dåvarande bästisen Paris Hilton. De var partyklädda, hängde på varandra och kunde ha varit vilka 20-åriga tjejer som helst en kväll på stan. De hade till och med delat på fisknätstrumporna och tagit på sig en var, snacka om Girlship!

Men rubriken var svart: ”Girls gone wild, what are celebs teaching kids?”

Samma rubrik några år tidigare, till en bild av Leonardo DiCaprio och Tobey Maguire hade varit otänkbar. Trots att de på 90-talet partade skallen av sig varje kväll. Otänkbar eftersom vi lever i en (köns)kultur där fina flickor är finast av allt, och som upplever att killar kan ta bättre vara på sig själva (trots att de misshandlas och rånas oftare) än flickor som anses mer lättpåverkade och vill droga och supa och knulla om deras förebilder gör det.

Men klart är att det är kändisbrudarna i Hollywood som tagit över. Som hörs, syns och festar som om det inte fanns en morgondag. Entourage som går på SVT känns ju omodernt redan, eftersom det knappt finns något manligt posse i Hollywood värt namnet längre.

En kort tid efter Newsweeks moralpanik händer något som hamnar på förstasidan på både svenska och amerikanska dagstidningar. Brittan rakar av sig håret, det spekuleras att hon är på väg att kollapsa. Det kan diskuteras om det hör hemma på en tidnings förstasida men där var det. Och alla girls vet att när en tjej rakar av sig håret, då menar hon allvar.

Kvinnligheten som vi uppfattar den är så djupt förankrad i våra hårsvall att raka håret gör man bara om man: ska spela in en film, är sjuk, lesbisk eller så trött på sitt kaotiska liv (plus att man har dåligt löshår) att man bara måste GÖRA NÅGOT.

Men hur snygg är inte Brittan i rakat hår? Hon ser lite ut som Demi Moore i GI Jane. Justin Timberlakes kommentar till den ”nya looken” lär enligt en kändissajt ha varit att ”Britney är snygg i allt”.

Och nu ska jag bekänna något ni redan har fattat. Jag är helt besatt av att följa vad som händer Brittan. Börjar bli rädd att min dotters dagisfröken ska ta mig åt sidan och säga: ”Hon säger att du aldrig vill leka längre, att du bara sitter vid datorn och tittar på skalliga tanten”. Det började med att Brittan träffade Kevin (stora stygga weedvargen) Federline och sedan i rask takt skaffade två barn, tofs på huvudet, extrakilon och allt det där som en, hm, lite halvfet småbarnsmamma i Sverige kunde intressera sig för. Sedan var det skilsmässan, festandet och förlossningsdepression(?) och nu – Brittan rakade skallen och tog in på rehab för hundrade gången.

I går satt jag och stirrade på en kornig paparazzifilm där man ser henne gå omkring på rehabområdet. Jag borde inte stödja de där äckliga paparazzikillarna (eftersom jag tillhör Team Britney nu). I synnerhet inte efter att de psykade henne till den grad häromdagen att den annars artiga stjärnan attackerade en av fotografernas bil med ett paraply (vet inte om ni tänkt på det, men det är typ första gången Brittan blivit riktigt snygg på smygtagen bild).

Man märker det på olika diskussionsforum där hon diskuteras, att folk börjar tycka att medierna ska lämna henne i fred. Det finns också sajter där fans lägger upp egna bilder av sig själva med rakade huvuden.

Så kanske kommer det att ljusna. Om hon blir drogfri, tar hand om sina barn (ihop med K-Fed kanske) samt får till en ny popgudinnelåt så slår jag vad om att Britney Spears står skallig på Vanity Fairs omslag om några månader.

Belinda Olsson