Demokratin är hårt bevakad

KOLUMNISTER

Jag är nyfiken på demokratin. Statsvetarprofessorn Sverker Gustavsson har i en tidningsartikel påstått att förslaget till ny grundlag gör det möjligt att delegera nästan hur mycket makt som helst till EU. Därför ska det hållas offentlig utfrågning i konstitutionsutskottet och jag går dit.

I porten möts jag av en vakt. I hissen upp till åhörarläktaren väntar en bredbent kollega med sladd bakom örat. Sedan möter jag ytterligare tre vakter. I dag är demokratin hårdbevakad.

Men professor Gustavsson finns på plats. För att bemöta hans kritik har man bullat upp med två regeringsråd, en före detta rättschef på UD, plus en statssekreterare och två tjänstemän från Britta Lejons demokratidepartement.

Alla intygar att Gustavsson har fel.

- Allt detta är redan praxis, säger regeringsrådet Ragnemalm.

Jag sitter uppe på läktaren och tittar ner på demokratin genom ett hål i golvet. Här uppe är det halvskumt och halvtomt, där nere lyser det varmt och ljust över departementspromemorier och blanka hjässor.

Här uppe är vi tre pensionärer, två medelålders damer, ett par studenter och en svensk hemmaman.

Och så en vakt.

Det är "mycket bra" att det har blivit en diskussion om förslaget, intygar statssekreteraren från demokratidepartementet som för att underlätta diskussionen valde att skicka ut propositionen mellan jul och nyår.

- Men debatten har varit litet uppskruvad.

Vakten som ledsagat mig står kvar. Medan regeringsråden därnere i målande ordalag beskriver den europeiska demokratins grundvalar, rasslar det hemtrevligt i nyckelknippan bakom min rygg.

- Jag har jobbat sex år i EU-domstolen, förklarar regeringsrådet Ragnemalm. Jag förstår inte detta ständiga tal om vi och dem. Att EU skulle vara en ond makt.

Själv försöker jag resa mig upp för att bättre kunna se regeringsrådet. En tung hand landar på min axel.

- Det är förbjudet att stå upp, säger vakten. Man måste sitta.

Det visar sig att förslaget till ny grundlag går ut på att regeringen ska kunna slutförhandla om nya EU-direktiv som därefter kommer att gälla som lag i Sverige. Regeringen avgör själv om resultatet behöver tas upp i Sveriges riksdag.

Vänsterpartisten Kenneth Kvist som stöder förslaget frågar juristerna om han är alldeles snurrig i bollen som gjort den tolkning av lagen som han har gjort.

Nej, Kenneth, du är inte snurrig, svarar juristerna som har gjort samma tolkning.

Kristdemokraten Björn von der Esch frågar var svenska folket skall utkräva ansvar om något går snett.

En ängel går genom rummet. Men ingen av vakterna reagerar.

Juristerna packar ihop sina portföljer och tackar varandra för god jakt. De sex vakterna håller ett vakande öga på de elva åhörarna medan vi lommar ut.

Ingen får olovandes ge sig på demokratin.