Utbrändheten är en modern farsot

KOLUMNISTER

A

tt ifrågasätta Gud kostar inget. Det är knappt värt en gäspning ens. Det värsta helgerånet i dag är att ifrågasätta värdet av kunskap.

En bekant ringde och sa att han var på väg att bli utbränd. De hade skurit bort en tjänst på kontoret. Nu hade han varit tvungen att jobba över flera månader i rad. Och det var bara början. Den nye chefen kunde inte jobbet. Dessutom hade det varit översvämning i villan. Han höll på att förlora känslan av sammanhang och överblick i sitt liv. Gillestugan flöt.

Han sa: Jag känner utbrändheten komma närmare.

Stress, utbrändhet eller utbränning drabbar hundratusentals. Siffrorna är välbekanta. Antalet sjukskrivna och förtidspensionärer har på fyra år ökat med 150 000. En halv miljon svenskar är förtidspensionärer. Sju procent av den vuxna befolkningen har tydliga utbrändhetssymptom. Och ju fler som sjukskrivs, desto fler blir sjuka. Kostnaderna skenar. Något måste göras. Utredningar tillsätts och presenteras. Tack och lov ökar kunskapen om utbrändhet lika snabbt som utbrändheten.

Ja, något måste göras, men vad? Vänstern vill ha kortare arbetstid. Fackföreningsrörelsen och socialdemokratin pekar på orimliga förhållanden på arbetsplatserna och vikten av rehabilitering. Kristdemokraten Alf Svensson, som själv aldrig har varit sjuk, har likt en gammal regementsläkare tagit sin egen friskhet till intäkt för att de sjukskrivna är simulanter. Andra säger att de tänker tala klarspråk om Människan, vilket är ett kodord för att de tänker betrakta människor som små vita möss som fått fel stimuli. Sjukersättningen är för hög. Det är för lönande att vara pensionär.

Forskare som länge har utrett frågan menar att man inte kan framhålla någon enskild faktor, utan måste ta hänsyn till allt.

Framför allt behövs mer forskning, alltså mer kunskap.

Ingen har upptäckt att det är kunskap som skapar problemet.

I förra veckan presenterade en ny forskargrupp en ny rapport som visade att de som saknar jobb dubbelt så ofta är utbrända som de som har jobb. Det betyder att det kan vara bättre att fortsätta att jobba än att sluta, trots att man är på väg att bli utbränd.

Stressforskarna beskriver utbrändhetens objektiva och subjektiva sidor. Vilka blir utbrända och varför? Vad de däremot inte kan förklara är varför utbrändhet plötsligt har fått ett explosivt förlopp och förvandlats till den moderna tidens farsot.

För mig som är okunnig, men intresserad, ser det ut som om utbrändhet smittar.

Genom all uppmärksamhet har folk fått ett namn att sätta på en rad olika åkommor. Ett namn som kompenserar i slagkraft vad det saknar i klarhet. Utbrändhet. Man kan höra hur det känns. Krutet har brunnit ut. Huset är nedbränt. Och du är utbränd.

- Jag känner utbrändheten komma närmare.

Begreppet måste vara en reklammakares våta dröm. Motsvarigheten till att ta en pava renat och förvandla det till Absolut Vodka.

I media får vi veta att det vi tidigare trodde var missförhållanden på arbetsplatsen, eller samtidig över- och undersysselsättning efter en felkörd makroekonomi, är en sjukdom. Det är inte ekonomin, dummer. Det är du.

Du är sjuk. Utbränd. Ta din förtidspension och gå.

Nu blir vi plötsligt uppmärksammade på flera symptom som vi tidigare tog för givna, eller i vart fall uthärdade i tysthet. Vi får vi ett raster igenom vilket vi kan betrakta och förstå vår spänningshuvudvärk och våra värkande ryggar och magsår.

Andersson och Pettersson är utbrända. Snart kommer även Lundström att ha brunnit ut.

Utbrändhet är en epidemi. Ohälsan sprider sig epidemiskt.

Varje epidemi kräver en smittbärare. Det är forskarna som forskar, journalisterna som rapporterar, läkarna som ställer diagnosen som sprider smittan. Det gör de av de bästa avsikter: för att skaffa och sprida kunskap; för att hejda sjukdomen.