Direktörerna har gjort revolution

KOLUMNISTER

Permanent revolution. Skulle revolutionen ha misslyckats? Revolutionen segrar. Revolutionärerna går segrande fram. Och revolutionärerna är beväpnade: med hagelbössa, med älgstudsare och de jagar på egen mark. Och det är inte fråga om någon liten palatskupp, att ta makten och sedan makligt luta sig tillbaks och låta allt återgå till det vanliga. Byta färg på fanan utanför fabriksporten.

Slagordet är permanent revolution.

I tisdags kom en ny segerrapport.

Företagsvinsterna ned. Börskurserna – kraftigt – ned.

Direktörslönerna – upp.

Direktörernas revolution: seger på varje frontavsnitt, framgångar i varje avseende. Utom i populärpressen. (Vilket inte behöver åtgärdas. De groteska lönerna motiveras ganska enkelt med den oseriösa skitkastning som pågår i kvällspressen på grund av de groteska lönerna.)

Men ibland blir även direktörer allvarliga. I denna segerns stund – glöm inte föregångarna. Glöm inte stupade bröder. De som föll offer för sina egna jaktgevär. De som såg in i sina tjänstepistoler och insåg att de inte var av rätt kaliber. Hjältar som fallit för frihetens sak. Glöm inte heller de många som hoppade från femte våningen när optionerna förföll värdelösa.

Direktörernas revolution har inte varit fredlig. Det är en farlig myt.

Över till månadens märkeshändelse: Vin & Sprits direktör Peter Lagerblad får en pension på dryga 30 miljoner för fyra års arbete. Motiveras med att Lagerblad verkar inom en konkurrensutsatt bransch. Alla utomstående är som väntat upprörda. Även statsministern. Vidrigt, orimligt, javisst, och just därför så rätt.

Lagerblad är före detta statssekreterare på finansen. Finansen utövar ägarmakten i Vin & Sprit. Lagerblad satt i styrelsen för Vin & Sprit. När ny vd skulle utses efter den gamle (som meriterat sig för jobbet genom att vara riksdagsman), genomförde styrelsen en oerhört noggrann sökprocedur. Det var samtidigt som Vin & Sprit basunerade ut att de nu satsade på en ny strategi: världsherravälde.

Nu behövdes någon med bred erfarenhet från den internationella spritbranschen. Lagerblad och styrelsen fann – Lagerblad.

Spritbranschen är konkurrensutsatt. Men Lagerblad är inte konkurrensutsatt. Han är kompisrekryterad.

Jag nämner detta för att det är viktigt att inse att inget argument är för dåligt i direktörernas revolution. Inte så länge det tjänar Saken.

Lagerblad har gått med i revolutionen. Lagerblad ska ha sina pengar. Och det är det som är Saken. Det är oerhört viktigt att ALLA direktörer – särskilt de som kommer från andra sidan – har en konkurrensutsatt, det vill säga löjligt hög lön och pension med vidhängande bonuspaket.

I veckan annonserade Urban Bäckström att han slutar som riksbankschef.

Urban är f d statssekreterare på finansen. Behöver jag säga mer?

Revolutionen går vidare.