Konstsverige hyllar en skojare av rang

KOLUMNISTER

Att måla räv är inte lätt. Nu gör inte det så mycket för i samtidskonsten är det inte konstverket som räknas, utan förklaringen.

Här påminner samtidskonsten på ett slående sätt om den samtida nationalekonomin. Ekonomin fungerar tyvärr inte i meningen att den skapar jobb och tillväxt, men teoretiskt sköts den helt perfekt.

Under ett besök på Ernst Billgrens senaste utställning fick jag anledning att begrunda svenskt rävmåleri. Ni har säkert sett Ernst Billgren på TV3 eller TV5, även om ni inte har sett hans konst.

Billgren målar räv.

En räv är en räv är en räv.

Eller – räv och räv. Man har ju sett raggarbil med rävsvans. Billgrens djur springer ur samma fauna. Det kan vara räv. Kanske är det hund med rävsvans. Kanske är det rödhårig varg med komule. Rent konsthistoriskt får vi nog kalla djuret för – snabbmålad räv.

Billgren vore nu inte Billgren om han inte dessutom hade byggt fåtöljer åt rävarna och knåpat ihop både smycken, skåp och olika former av huggverktyg.

Jag känner på fåtöljens stoppning. Den är hård och obekväm. I den sätter sig ingen vettig räv. Inte ens en snabbmålad. Därefter en samling tortyrinstrument, knivar, huggverktyg. Sånt piggar alltid upp. Men de är för taffligt gjorda. Kanske kan de skrämma en fantasifull postmodernist. Men knappast en räv.

Jag drar ut en låda i en av Billgrens mosaikbyråer. Lådan fastnar. Byrån var inte gjord för att användas. Den var inte ens gjord för att titta på. Den var bara gjord för att fnissa åt.

Ernst Billgren är en konstskojare av rang. Det är därför Konstsverige hyllar honom. Det betyder inte att Billgren har lurat Konstsverige. Vad denna lilla smakelit uppskattar är just Billgrens förmåga att skapa cirkus kring snabbmålad räv och få folk att tro att skit är chokladpudding. Det är själva bluffen som är konstverket.

Vilket osökt för oss över till korvarna på Nybroplan som fått namnet ”hyllning till Raoul Wallenberg”. Ett verk av Kirsten Ortwed. Illa omtyckt av många stockholmare som vet vad Raoul Wallenberg stod för, hyllat (självklart) av samtidskonsten.

Här kommer nu bryggan. Billgren ger även ut en konstkatalog. I höstnumret presenteras försvaret för korvarna. Den låter ungefär så här: borgarbrackorna blir alltid retade av viktig nydanande konst.

Borgarbrackorna är förbannade på Wallenberg-korvarna. Således är korvarna viktig nydanande konst.

Alltså, rent teoretiskt.

Tanken är att våra barnbarn om sisådär hundra år kommer att stå i stram givakt inför Ortweds hundbajs och skämmas över sina inkrökta föräldrar.

Och fram till dess är planen från kulturförvaltningen att sätta upp den teoretiska förklaringen i direkt anslutning till korvarna så att folk med egna ögon kan se – inte konstverket, det ser för jävligt ut – men väl texten. Och läsa. Att det är bra.

Det är svårt att måla räv.