Kapitalet blandar ihop äpplen och morötter

KOLUMNISTER

Många förnekar att de bläddrar i de glansiga tryckalstren. Jag vet det. Men hur annars förklara miljonupplagorna? Vi är många som gillar att titta. Vi är många som vill se kurvor. Med bultande tinningar vill vi läsa hur det egentligen går till.

Inte så konstigt, förresten. Här talar vi om texter som avslöjar de mest förbjudna böjelser, de mest förvridna intressen.

Även jag har tittat. Även jag har läst. Det är dags att komma ut. Det är dags att säga som det är. Även jag läser Skandias årsredovisning.

När överjaget är borta på middag och underjaget tömmer pappas spritskåp, då är det dags att lufta livslögnen. Då är det dags för - "Den ledande globala leverantören av flexibla sparlösningar".

Kommer ni ihåg år 2000? Två år och en evighet sedan. Då var det flexibelt så det förslog. Då gick det bra för Skandia.

- Potentialen i denna affärsidé ligger i strukturella förändringar snarare än konjunkturer.

Sa Lars-Eric Petersson, Skandias vd.

Det betyder på vanlig svenska att Skandia står över sånt tjafs som upp- och nedgångar i konjunkturen.

Kosingen rinner till ändå.

- En av de viktigaste orsakerna är vårt framgångskoncept.

En tränad terapeut ser förstås vad det är Petersson på sitt subtila sätt försöker uttrycka. Att den viktigaste förklaringen till Skandias framgång är - lilla jag.

Ja. Lilla och lilla. För två år sedan - just när kärran skramlade till på toppen av bergochdalbanan - visade det sig att Petersson tänkte stoppa i sig en bonus morot på i runda slängar 30 miljoner kronor. Men han var inte svarslös då heller:

- Av varje krona som Skandia ökat i värde har 99 öre gått till aktieägarna och ett öre till ledningen.

En total sammanblandning av äpplen och morötter. En klar varningssignal för varje normal styrelseordförande. Någon sådan hade Petersson emellertid inte. I stället uppmuntrades han att släppa alla hämningar och leva ut sina laster. Och det gjorde han.

Petersson tog en överdos morötter. På tre år tankade han in 100 miljoner. Men sen kommer år 2001. Skandias resultat faller. Aktien backar. Konstigt. Vad hände med "framgångskonceptet"?

Med darrande händer öppnar jag årsredovisningen för 2001.

- Inget företag förblev oberört av den kraftiga konjunkturnedgången, förklarar nu Petersson.

Men - skulle inte Skandia stå över konjunkturväxlingarna? I år har Skandiaaktien malts ner till konfetti. 95 procent är borta. Vart tog "humankapitalet" och "den globala aktören" vägen?

Ja, humankapitalet fick faktiskt sparken häromveckan. Och Petersson själv har gått under jorden.

I lasternas spår följer en rad spännande psykologiska skyddsmekanismer. Jag är fascinerad av sånt. Det gäller bara att komma ihåg: Om det går bra, då är det Petersson. Om det går dåligt då är det konjunkturen.

Frågan är bara vad vi skall skylla på nästa år. Missväxt i morotslandet?

Sista ordet Carl Hamilton