Saltsjöbadsandan är alla experters överideologi

KOLUMNISTER

I fina tv-program råder alltid Saltsjöbadsanda. Ni vet, det samförstånd som lagt grunden för allt det goda vi har.

Nyligen såg jag tv-programmet Röda rummet. En av gästerna hette Tiina Rosenberg. Rosenberg är queer-teoretiker med finlandssvensk bakgrund. Hennes budskap var tolerans. Hennes sinnestillstånd raseri.

En svensk författare recenserade en nyöversatt finsk roman, mycket positivt för övrigt. Men - på fel sätt. Visade det sig. Följaktligen fick han sig en omgång så att armaturen skakade. Rosenberg menade att han uttryckte svensk arrogans mot finsk kultur.

- Jag spyr på dina åsikter! väste Rosenberg.

Allt detta på skönklingande finlandssvenska. Det var som att se Mumintrollet uppumpad på anabola steroider.

Kort sagt: bra och intressant tv.

Vad som därefter inträffar är ett exempel på Saltsjöbadsandans utbredning inom det sociala livet. Det som i varje annat land skulle ha varit debattens början, visar sig nu vara dess slutpunkt. Facklan är kastad. Alltså gäller det att släcka den. Övriga gäster ler generat. Programledaren klipper tre gånger med två stycken troskyldiga Walt Disney-ögon och leder sen över diskussionen på ett trevligare ämne. Ja, egentligen är hon väl inte programledare. Hon är värdinna.

Vi vet alla hur det kan bli när vi skall ha det trevligt tillsammans. Någon säger något dumt och så är stämningen förstörd och Saltsjöbadsandan kräver att värdinnan griper in och styr över samtalet på något annat. Till exempel vädret. Eller förra semestern. Eller en trevlig bok som någon har läst.

Just ögonen är viktiga. En vanligt förekommande gäst i Röda rummet är Svenska Akademiens sekreterare Horace Engdahl. Engdahl bär den kulturella Saltsjöbadsandan inom sig. När han någon enstaka gång blir - inte ifrågasatt, det vore omöjligt, men låt oss säga att någon vill nyansera sekreterarens syn på till exempel Nobelpristagaren Naipauls inställning till engelsk kolonialism - då sluter Engdahl helt enkelt ögonen. Och det är hans enda kommentar.

Du finns inte.

Vad får man när man korsar Saltsjöbadsanda med mediedramaturgi? Många skulle säga: det finns inte.

Saltsjöbadsanda är samförstånd. Mediesamhälle är polarisering.

Man får polarisering. Men först när alla är överens om vem som är god och vem som är ond.

Man får väpnad konformism. Man får drev. Man får huvudjägare.

Man får tomma riter utan innehåll. Man får spel för galleriet.

Man får lågt i tak. Man får dålig stämning under taket.

I tv-programmet Agenda dyker det upp experter som talar om hur världen fungerar. Det finns en expertsyn som alla experter i Agenda är ense om.

Bland experterna är Saltsjöbadsandan överideologi.

Den enda gång det dyker upp en person i programmet som har tagit ställning och vill formulera en ståndpunkt, så sker det i - Veckans slutord.

Här var det då slut. Tack för oss.

Carl Hamilton