Det blir krig – för att Bush vill ha ett krig

KOLUMNISTER

Det må finnas starka skäl för ett krig mot Irak, men ännu har vi inte hört argumenten.

I sitt stora tal till nationen i början av oktober radade USA:s president George Bush upp argument för att tiden nu var inne för USA att vidta militära åtgärder mot Irak.

Den här gången nöjde sig Bush inte med allmänna anklagelser. Han var specifik och till skillnad mot vad som är vanligt bland högt uppsatta politiska ledare, redovisade han sina källor.

Bush kunde avslöja att Irak höll på att bygga upp en arsenal av obemannade flygfarkoster "med uppdrag att nå mål i Förenta staterna".

Med avseende på det irakiska kärnvapenhotet, citerade Bush en rapport från Internationella atomenergiorganet, IAEA, enligt vilken Irak var "6 månader från att utveckla ett vapen".

Bush tillade att 1998 "visade information från en högt uppsatt avhoppad irakisk kärntekniker att tvärtemot de löften Saddam Hussein avgivit offentligt, så har han givit order om att kärnvapenprogrammet skall fortsätta".

Till detta la Bush motiv av annan natur, som visserligen inte rörde irakiska massförstörelsevapen direkt, men som inte kunde förfela att göra sin verkan på den amerikanska allmänheten: Irak skyddade och gömde al-Qaidaterrorister. Även i det här fallet var USAs president specifik i sitt budskap till det amerikanska folket. Bush avslöjade att en "mycket högt uppsatt al-Qaidaledare erhållit medicinsk behandling i Bagdad i år".

Det var tydligt att George Bush ville visa den amerikanska allmänheten att han hade väl underbyggda skäl för att inta en hård hållning mot Saddam Hussein och att förbereda nationen för krig och att han till skillnad mot vad som påstods i Europa inte tog lättvindigt på frågan om krig och fred, eller till och med önskade att få angripa Irak.

Men de argument Bush anförde visade sig vara långt ifrån så starka som presidenten gjorde sken av.

En rapport från den amerikanska underrättelsetjänsten klargjorde att de obemannade irakiska stridsfarkoster som enligt Bush snart kunde vara på väg mot den amerikanska kontinenten var ett "experiment". Visserligen skulle de i framtiden kunna utgöra ett hot mot Iraks grannar. Men dessa experimentfarkoster hade inte kapacitet att nå USA.

Rapporten från IAEA uppgav att Irak var "mellan 6 och 24 månader" från att ta fram ett kärnvapen, men avsåg Irak före Gulfkriget, alltså före 1991. Om situationen 1998 sa kommissionen tvärtom att: "Baserat på all trovärdig information som finns till dags dato, har IAEA inte funnit några indikationer på att Irak har uppnått sitt mål att kunna producera kärnvapen."

Den "avhoppade" irakiske kärnvapentekniker som Bush refererade till hade mycket riktigt uttalat sig 1998, men även han beskrev situationen före 1991, då han lämnade sitt jobb.

Vad gäller al-Qaidaledaren uppgav underrättelsekällor i USA att mannen ifråga hade lämnat Irak och att det inte fanns några bevis för att irakiska myndigheter någonsin hade känt till hans existens medan han ännu befann sig i landet.

På samtliga dessa viktiga punkter gav USA:s president den amerikanska allmänheten information som tjänade till att måla upp bilden av ett starkare och mer hotfullt Irak, än vad han faktiskt hade kunnat visa om han redovisat fakta på ett ärligt sätt. Informationen var vilseledande och förstärker misstankarna att Bush har andra skäl för en militär intervention än de han anför.

Det innebär inte att hotet från irakiska massförstörelsevapen kan ignoreras. Tvärtom. Problemet ligger på ett annat plan.

Det är fortfarande oklart om krig, eller hot om krig, är det bästa sättet att avväpna Irak.

I detta ligger ett moraliskt dilemma: Är tio, tjugo eller femtio tusen döda irakier ett moraliskt acceptabelt pris, även om det senare skulle visa sig att de vapensystem Irak faktiskt disponerar är uråldriga och relativt ofarliga för omvärlden?

Men - Bush vill ha ett krig och det kommer att bli krig. Det är fortfarande oklart om krig, eller hot om krig, är det bästa sättet att avväpna Irak.

Carl Hamilton