Väx upp, lille vän - sen får du vara barn

KOLUMNISTER

En liten kille på tre år blev ihjälsparkad av sin styvpappa. Det var inget det officiella samhället tog särskilt hårt på. Straffet låg någonstans i skalans undre kant. Ungefär motsvarande penningförfalskning.

Våld mot barn träffar en rå nerv i samhället. Och vi ser.

Kanske hade vi vant oss vid rapporter om sönderstressade barn, eller om barnen som drabbades hårdast av de ekonomiska orättvisorna, om självmord bland tonåringar, om unga flickor som skär sig själva? Men sen kommer det som ett slags förvriden höjdpunkt, våld riktat mot barn utövat av dem som skall skydda barnen.

Genom sådana händelser kan man se en blixtbild av det samhälle vi faktiskt lever i och det är inte någon trevlig bild.

Vi ser dokusåpor med vuxna som leker barnlekar. Tv-program där vuxna tävlar i att balansera på spång eller äta mask. Och sen rösta bort varandra ur laget. Ole dole doff. Femtiåringar som klär sig i tonårskläder och sen vägrar, på principiella grunder, bli gamla.

För en tid sedan skrev jag om mamman som hade knuffat eller "tappat" sin lille son från ett broräcke trettio meter över vattnet. Straffet var skrattretande lågt.

Ur rättegångshandlingarna framgick att hon nyligen hade genomfört en abort. Motivet var att avbryta ett havandeskap som annars skulle ha hindrat henne från att förstora brösten. En självfixering som hos ett bortskämt barn. Men något som barnet skall lära sig att komma över.

Hon var ett ytterlighetsfall, men idealen är typiska.

Det slutar inte där. I direktörslitteraturens lufttunna sfär uppmanas vi att investera i "Aktiebolaget Jag".

Hela samhället återgår till barnstadiet.

Samtidigt går 13-åriga småflickor klädda som nymfetter och lär sig i Vecko-Revyn att leka vamp. Eller tonårsstjärnor som skickar ut vuxna sexuella signaler. Barn som redan på lågstadiet pressas att prestera, inte bara i skolan, utan på tennisträningen och fotbollsplanen, inte att leka, utan att konkurrera för att vinna. Varje halvtimme inrutat med aktiviteter. Hela livet färdigplanerat vid sju års ålder. Som om de vore små direktörer.

Som om de vore vuxna.

Vuxna som vill vara barn, medan barnen tvingas vara vuxna.

Pappan som dödade sitt barn reagerade som en bortskämd treåring. Hans son hade gjort i byxorna - och sånt gör inte en vuxen.

Kinke lane koff. Du är ute.

Samhällets infantilisering går hand i hand med ett samhälle som inte ger utrymme åt barnen.

Jag talar inte om genomsnittet. De flesta föräldrar för en hård och stundtals förtvivlad motståndskamp mot tidsandan. En femteklasslärarinna skriver till mig och säger: "Ibland känns det som om media, inte minst TV 4, slår undan benen för allt det som vi försöker grundlägga hos våra elever."

Samhället har förvandlats till en grotesk uppochnedvänd barnkammare.

Väx upp, lille vän. Sen får du vara barn.

Carl Hamilton