Venus måste lära sig att veta sin plats

KOLUMNISTER

Den nya världsordningen tar oss till nya höjder. Och på tal om höjder. Högt däruppe i det blå finns det tjejer. Högt ovanför det befriade Afghanistans byar och öknar flyger världens första helt kvinnliga besättning. Kapten Heather och kapten Waynetta, löjtnant Alison och förste flygsoldat Lyndi.

De har med sig vad varje modernt krig kräver. Flygbränsle. I innandömet på sin Stratotanker KC-135 bär de 90 ton livgivande drivmedel. Flickor gör det fritt svävande. I vart fall på den amerikanska krigsmaktens egen hemsida.

Flygsoldat Lyndi berättar hur hon en mörk natt med högst ”1 procents månljus” manövrerade den bleka navelsträngen mellan planen, medan striderna – dvs bombningarna – pågick långt därnere under henne.

– Attackplanen kan inte sätta bomberna i målet utan bränsle och det är jag som ser till att de får bränsle, säger hon stolt.

– You can´t kick ass without gas. (Man kan inte knäcka ett svin utan bensin, ungefär.)

– Visst tror vi på jämnställdhet, säger flygsoldat Lyndi. Men vi är fortfarande tjejer.

Robert Kagan heter en amerikansk forskare som äntligen har fört in genusperspektivet i den säkerhetspolitiska debatten. Kagan har i en uppsats, som alla läser just nu, slagit fast att orsaken till att USA och Europa inte kan enas om bombkriget är att vi kommer från olika planeter. Amerikaner är från Mars, européer från Venus.

Ni vet, bästsäljaren om att avståndet mellan könen är ungefär tre tusen ljusår. På Venus odlar invånarna sitt känsloliv. Invånarna på Mars är inte intresserade av känslor. Européerna vill bara prata och prata och prata. Amerikaner säger ifrån. Alla inser vad det är Kagan egentligen far efter. Amerikaner är riktiga män. Européer är kärringar.

Därmed är grunden lagd för en uppiggande fajt på hög intellektuell nivå mellan tänkare på var sida om Atlanten. McDonalds mot grönmögelost. Coke mot Bordeaux. Kvinna mot man. Om debatten var litet trög när det gällde liv och död för tjugo miljoner irakier, så har det nu tänt till ordentligt.

Fransmän är ”ostätande kapitulationsapor”, kan det heta när det är som bäst. EU står för EU-nucker. Och amerikanerna är besatta av sin dödskult.

Men framför allt är det det underliggande könsargumentet som griper tag. En hel kontinent i kvinnokläder. Jacques Chirac som Kung byxlös. Schröder utmålad som utrikespolitikens Lasse-Maja.

Och som alla förstår handlar det inte alls om Europa.

Europa finns överallt.

Det är den inre mögelosten Bush måste fördriva. Den europé som lurar inom varje sann amerikan. Den kvinnliga sida som ständigt hotar att snärja en riktig man och förvandla honom till toffel.

Venus måste helt enkelt lära sig veta sin plats. Högt däruppe i det blå. Det är där hon ska vara. Som kapten Heather och kapten Waynetta, som löjtnant Alison och förste flygsoldat Lyndi.

På väg mot Mars.

Carl Hamilton