Dagens namn: Markus
Årets bästa sajt. Årets nyhetssajt. Årets Dagstidning digitalt.

När vuxna vill vara barn - och barnen vill vara vuxna

I förra veckan kom två larmrapporter, bägge lika dystra eftersom det rör unga människor och eftersom potentialen för bortförklaringar är ungefär lika stor som problemen i sig.

Rapporterna slog ner samtidigt som om det egentligen inte rörde två problem utan ett och samma.

Det ena gäller allvarliga ätstörningar som går allt längre ner i åldrarna. Det andra rör det ökande alkoholmissbruket bland tonåringar.

Antalet flickor i åldrarna 15 till 19 som måste tas om hand på sjukhus på grund av akut alkoholförgiftning är fyra gånger större i dag än 1987. För pojkarna är siffrorna tre gånger fler.

Alkoholförgiftning kryper så långt ner i åldrarna att det numera dyker upp tioåringar på ungdomsmottagningarna.

Stockholms centrum för ätstörningar rapporterade samtidigt att för några år sedan var patienter i yngre tonåren i stort sett undantagsfall. Nu kommer det in två, tre unga tonåringar varje vecka.

I Dagens Nyheter sa överläkaren på ätstörningskliniken vid Huddinge sjukhus:

- Vi har sett det här ganska länge. Det handlar om en utveckling mot det sämre hela tiden.

 

Det finns många sätt att namnge och förklara trender så att de visserligen förblir allvarliga samhällsproblem, men inte lika obehagliga för oss själva. Man kan skylla på allt från EU:s alkoholpolitik (eller, bristen på alkoholpolitik), till kommersialismen i allmänhet, eller på media och underhållningsbranschen. Man bör säkert göra det också, för det är sant.

Men förklaringarna kan ibland bli så djupsinniga att de förklarar världen till priset av att förändra den. (Man hittar orsaker som ligger så djupt att till slut orkar man inte säga så värst mycket mer än att man inte kan göra något åt sakernas tillstånd.)

Till slut återstår bara att behandla symptomen och försöka vara tapper.

 

Det är ungefär som när TV 4 nyligen visade en utomordentlig brittisk dokumentär om hur barn inte längre vill vara barn utan vuxna, och hela programmet landade i en uppmaning att ringa till en anorexiamottagning.

Störningen ligger på ett annat plan.

Det var i samma TV 4-dokumentär som en stolt mamma visade hur hon lärde sin åttaåriga dotter att raka benen.

Det är där någonstans föräldraauktoriteten befinner sig för närvarande.

Än en gång visas följderna av ett samhälle som infantiliseras. Barnen vill vara vuxna, de vuxna vill vara barn eller åtminstone tonåringar. Barnen övertar inte bara de vuxnas klädmode, musiksmak och sexroller, utan även de vuxnas missbruk och stressjukdomar.

 

Föräldrarna ger upp och nöjer sig med att vara kompisar.

När barndomen urholkas, eroderas föräldraauktoriteten.

Någonting i tidsandan har tagit ifrån föräldrarna rätten att vara äldre, mer erfarna och kanske också klokare än sina barn. Men inte bara det. Det gäller rätten att vara förälder. Det vill säga att ha ett ansvar.

Kanske är det så här. Vi vet inte riktigt vad som har hänt oss, men vi borde i vart fall kunna erkänna att när vi lämnade det gamla trista och konformistiska Svenssonsamhället med två tv-kanaler, reklamförbud och pedagogiska barnprogram, så var det inte gratis.

I dag känner många föräldrar att de kämpar en hård kamp mot en osynlig fiende som har tagit sig in i hemmet.

Det nedbrytande behöver inte alltid vara dammigt, konservativt och tillbakablickande.

I dag är motståndaren tillåtande, antiauktoritär och passiv, och marscherar under den insmickrande banderollen: så länge man inte skadar någon annan får man göra precis som man själv vill.

 

Det riktigt obehagliga är vad överläkaren på Huddinge sjukhus, Krystyna Malm, säger:

- De vuxna har kapitulerat och kan inte längre bestämma över ungarna.

Det är obehagligt eftersom det pekar på någonting som vi faktiskt kan göra någonting åt.

Carl Hamilton

Carl Hamilton

Visa fler
Om Aftonbladet