Ordet förtroende är bränt i båda ändarna

KOLUMNISTER

Sören Gyll är besviken. Regeringen har inte lyckats göra de sjuka svenskarna friskare. I stället tänker (s)-politikerna låta arbetsgivarna stå för fiolerna.

- Tilltron till politiken är noll, slår arbetsgivarbasen fast.

Hårda ord. Men Gyll är bränd.

- Attityden kan liknas vid att tala till en hund, säger Gyll och förtydligar: "Plats".

Dessutom struntar politikerna i tillväxten.

- Tillväxt är a och o, förklarar Gyll. Det finns ingen viktigare fråga.

Och det är bara början. Näringslivet är också besviken på finansministern för att han har ägnat sig åt kraftigt skönmåleri. Politisk samtidskonst när den är som sämst. Före valet stod svenskarna på tröskeln till ett land som svämmade över av mjölk och honung. Efter valet kostade mjölken plötsligt sju kronor litern. Ingen har sett till någon honung. Ännu färre har sett till finansministern.

Näringslivets förtroende för regeringen är sämre än någonsin, sammanfattar vanligtvis välunderrättade Svenska Dagbladet.

Från vänsterhåll möts Gylls tal om förlorat förtroende med ett ömsesidigt och ljudligt "bah!".

Pär Nuder hade sin replik klar redan på första maj:

- Om näringslivet är berett att hålla tillbaka sina hutlösa löner, ersättningar och bonussystem - då är vi beredda att lyssna på deras krav.

Europaminister Gunnar Lund har också tappat förtroendet. Härom dagen röt han till om bonusarna i AP-fonderna.

- Det måste finnas några spärrar.

I AP-fondstyrelserna sitter Sveriges verkliga toppelit: ekonomiprofessorer i toppklass, toppolitiker och näringslivstoppar.

Top of the line, som de säger i Gylls salonger.

AP-fonderna har förlorat 110 miljarder på två år. Ungefär en femtedel.

Än så går det upp och än så går det ner, säger direktörerna. Det är som på Gröna Lund.

Men nu hade det alltså gått ned. Sa Gunnar Lund.

- Alla fonder gick taktfast i en och samma riktning, sammanfattade ministern.

I tv-studion var Lund som ett ironiskt oväder. Sarkasmerna smattrade över näringslivet som ett vårregn över snett plåttak. Hela topplistan var oansvarig. Börsnoterade förlustbolag som delade ut miljonbonusar till sina direktörer. Bah!

Dagsnoteringen är alltså att näringslivet inte litar på regeringen. Och regeringen känner sig inte trygg med näringslivet.

Förtroendet är slut. Tilltron noll.

Egentligen är det bara en sak som regering och näringsliv är överens om.

EMU.

Just precis. Höstens stora tilldragelse, EMU-valet. Det måste vinnas.

Och där är taktiken solklar.

EMU-valet ska vinnas på - förtroende. Inte förtroende för EMU, det är tyvärr kört i botten, utan det förtroende alla normala människor känner för regering och näringsliv.

Säger regeringen. Och näringslivet.

Carl Hamilton