Krogarnas Konung stoppad - av Daniel, 6

KOLUMNISTER

Krogarnas Konung hade planerat en trevlig lördagskväll nere på puben.

Grabbarna väntade redan. Halvvägs ute i hallen blev han upphunnen av Daniel, 6.

Krogarnas Konung hade förutsett situationen och hade en noga förberedd ursäkt i bakfickan. Han skulle bara gå ut och köpa kvällstidningen.

Skulle bara?

Krogarnas Konung blev utskrattad. Kvällstidningen fanns på internet. Nu gällde det att samla sig för större och viktigare uppgifter. Samtliga gosedjur var anmälda till backhoppning. Tävlingen skulle starta vilket ögonblick som helst.

Krogarnas Konung höll sig till att börja med förvånansvärt samlad. Han skrattade lite lätt. Jaha? sa han. Och vad hade denna i och för sig intressanta tävling med honom att göra? Men när han trevade efter cigarettpaketet i bröstfickan syntes det att handen inte var stadig.

Daniel, 6, skakade på huvudet. Att en sådan avgrund av okunnighet skulle öppna sig här, i hans hem.

Någon måste flagga av dem. Någon objektiv och oförvitlig person måste sätta poäng.

I två timmar satt Krogarnas Konung på golvet i barnkammaren och flaggade av gosedjur. Han flaggade av Tigern och Elefanten, han flaggade av Henrik Nalle, han önskade Lilla Anna Trasdocka lycka till i denna vanligtvis så mansdominerade gren, han hejade på en randig kaninfamilj som verkade föröka sig mellan första och andra hoppet, han påpekade nyktert att Olle Mås var utrustad med vingar och därmed rätteligen borde diskas, han flaggade av gosekudden som på något märkligt sätt hade lyckats kvala in i tävlingen.

Krogarnas Konung satte poäng på samtliga deltagande. Krogarnas Konung kastade en blick på klockan och suckade.

Daniel, 6, riktade en sträng blick mot honom.

Om du inte skärper dig får du inte leka med mig, förklarade han.

Perfect! ropade Kungen triumferande med den lätt anglosaxiska intonation som han och hans kamrater lärde sig för snart trettio år sen när puben nere på hörnet just hade öppnat. Han reste sig, sträckte på ryggen och gjorde sig redo att gå.

Finalomgång, deklarerade Daniel, 6, sakligt.

Det är inte vad vi gör med barnen, utan vad barnen gör med oss. Hur de misshandlar oss med ömhet. Hur de indoktrinerar oss med humanitet. Hur de kallhamrat fyller oss med nyfikenhet. Hur de lägger sina smala armar runt halsen på oss, ser oss hårt i ögonen och säger:

- Säg inget till nån, men jag tror att Kanin fuskade.

För en gångs skull fuskade inte Krogarnas Konung. Efter väl genomförd insats släpade han sig in i vardagsrummet. Slog på tv:n, bökade fram en tillknycklad Marlboro Light. Tände den. Blundade.

När han återigen öppnade ögonen stod Daniel, 6, framför honom. Daniel kröp upp i hans famn och la sin kind mot en haka som inte sett en rakapparat på mycket länge.

- Pappa, sa Daniel, vad tycker du egentligen om att leka med gosedjuren?

Är det ungefär som att diska?

Carl Hamilton