Senast vi skulle med gick det åt fanders

KOLUMNISTER

Förra gången vi skulle in i det europeiska valutasamarbetet var det två personer som fattade beslutet. Allan Larsson och Bengt Dennis. Dennis tycker numera att flytande valuta och egen riksbank är bäst för Sverige. Larsson ligger lågt.

Förra gången vi skulle in i det europeiska valutasamarbetet slutade det med 500 procents ränta, ett utbombat banksystem, 15 procents arbetslöshet och ett samlat budgetunderskott som var ungefär lika stort som alla gemensamma pensionspengar vi hade sparat ihop sen 50-talet.

Detta vackra månlandskap döptes av de ansvariga politikerna till - Den enda vägen.

Förra gången vi skulle in i det europeiska valutasamarbetet var det svenska kostnadsläget för högt för det europeiska valutasamarbetet. Något saknades.

Det fordrades (uttalas med tungrots-r, forrrdrrras) tukt.

Tukt och stålbad.

Och det tuktades. Och det stålbadades. Men tyvärr, inte tillräckligt. En del exportföretag överlevde. Några banker klarade sig utan statliga miljarder.

Förra gången vi skulle in i det europeiska valutasamarbetet var motivet att vi krigsgalna svenskar någon gång måste inse hur viktigt det är med fred och frihet.

Bland alla glada uppmaningar att säga ja till fred och frihet, dök det i veckan upp en liten obehaglig artikel. En riktig liten stinkare.

Rubriken löd: "Svenska löner ökar för mycket för -"

Sen stod det faktiskt EMU. Men det borde ha stått Fred och Frihet.

Svenska löner ökar för mycket för fred och frihet.

Medlingsinstitutet meddelade att svenska löner ökar med en halv till en procent mer än snittet i joråländerna. Ett i sammanhanget helt betydelselöst faktum.

Alltså, försåvitt -

Försåvitt man inte deltar i det europeiska valutasamarbetet och har gemensam valuta. Då förvandlas denna lilla statistiska bagatell raskt till en tändhatt.

Man kan säga så här: euron ger som alla vet Fred och Frihet. Därtill ger den ökad Handel. Detta är vetenskapligt bevisat av Assar Lindbeck och de 40 räknenissarna. Alltså, försåvitt.

Försåvitt euron avspeglar det svenska kostnadsläget.

Men det glömde de visst bort att säga.

Förra gången vi var med i det europeiska valutasamarbetet minskade handeln med 45 miljarder kronor på två år.

Det vore felaktigt och ansvarlöst av mig att förtiga att det även denna gång (liksom -91 och -92) finns en lösning.

Tukt.

Fred, Frihet och Tukt.

Vi har en historisk chans att ta ett bagatellartat problem, förvandla det till ett stort problem och sedan lösa detta problem.

Förra gången vi skulle gå med i det europeiska valutasamarbetet var det två personer som fattade beslutet. Den här gången är det sju miljoner sjuttiosjutusentvåhundranittiotvå.

Du är en av dem.

Carl Hamilton