Människor har ett personligt ansvar

KOLUMNISTER

Det hann inte gå många minuter efter attacken på Anna Lindh förrän företrädare för Säkerhetspolisen proklamerade att dådet var ett ofrånkomligt resultat av det öppna samhället. Det öppna samhället är något som vi svenskar håller högt. Ansvaret var alltså kollektivt. Säpo å sin sida hade bara följt gällande regelverk. Regelverket kunde man i och för sig tänka sig att se över. Men något ansvar därutöver kändes man inte vid.

Utrikesministern hade fallit offer för ett systemfel.

Svenska och utländska tidningar fylls nu av uttalanden av stora svenska tänkare som proklamerar att svenskarna måste lära sig att se verkligheten sådan den är. Det vill säga sådan de själva ser den.

När en psykotisk man gick loss på människor med ett järnrör på Åkeshovs tunnelbanestation löd en tidningsrubrik något i stil med: Alla gjorde rätt, ändå blev det så fel.

Orsaken var nämligen ett systemfel.

Boven för dagen är den tio år gamla psykiatrireformen. Den anses vara orsaken till en rad våldsdåd, kanske också till mordet på Anna Lindh.

Här kommer fler dåliga nyheter. Förutom något tusental potentiellt livsfarliga psykfall, finns det 14 000 alkoholister som kör bil berusade varje dag vilket resulterar i 150 döda om året; kroppsbyggare som går på anabola steroider förvandlas till Terminatorn om någon knuffar till dem i krogkön; antalet knivbeväpnade 15-åringar på stan har femdubblats; ett par hundra nazister vill döda alla som förråder den vita rasen.

Ingen av dessa grupper är inspärrad.

Verkligheten är fylld av systemfel.

Jag har sett Göran Persson flanera genom centrala Stockholm med två livvakter i släptåg, stanna upp och samtala med enskilda och grupper av okända. Kanske är jag blind. Men jag upptäckte aldrig att de två vakterna hotade det öppna samhället.

Jag kunde inte se systemfelet.

Pröva en annan förklaring: Säpocheferna är inte viljelösa offer för svenskarnas uråldriga jämlikhetsideal och drömmen om det öppna samhället. De har bara gjort ett dåligt jobb. Vansinnesdåden är inte en automatisk följd av psykreform och social nedskärning. Bakom nästan varje tragedi finns det någon ansvarig som har gjort en bedömning, som har fattat ett beslut, som har valt att ingripa - eller att skicka problemet vidare.

På höga och låga poster har människor ett personligt ansvar. Det gäller inte bara i ett perfekt samhälle med tillräckliga resurser och fullständig kunskap. Det är ovillkorat. Och när något går snett ska ansvaret inte omedelbart ångas upp i en abstraktion.

Dagispersonalen i Arvika jagade bort förövaren med risk för eget liv.

Alla svenskar är inte naiva. All skuld är inte kollektiv. Alla misstag har inte en djupt liggande orsak.

I vårt land finns framför allt ett systemfel. Det är uppfattningen att allt är systemfel.

Carl Hamilton