Vd:n som lär oss skilja mellan sanning och lögn

KOLUMNISTER

Jag fick ett pressmeddelande från Skandias verkställande direktör. Det rörde sig om något så ambitiöst som ett försök att utreda skillnaden mellan sanning och lögn. Mänskligheten har slitit med den frågan i ungefär tre tusen år. Nu ville Skandia lämna sitt bidrag.

Hans-Erik Andersson, som Skandias nye chef heter, sa så här:

– Jag fick under presskonferensen en fråga om bonus. Jag utgick ifrån att frågan avsåg det omskrivna aktierelaterade bonusprogrammet. Jag kunde då inte föreställa mig att frågan gällde den sammanlagda ersättningen avseende lön, uppsägningslön, bonus och avgångsvederlag under mina tidigare år i Skandia. Hade jag fått den frågan hade jag naturligtvis svarat på det.

Vad Andersson menar är att i ett läge när Skandia kritiseras för att aldrig lämna full information kunde han inte i sin vildaste fantasi föreställa sig att det var just full information som efterfrågades, utan tvärtom tänkte han att vad reportern efterlyste var ett begränsat bokstavligt svar som med absolut säkerhet skulle missuppfattas.

Nu tänker kanske många: Varför är den mannen verkställande direktör?

Svaret är: För att vi ska lära oss uppskatta sanningens helande verkan.

Till presskonferensen kom Andersson bandagerad. Möjligtvis efter en alltför vågad djupdykning ner i syltburken. Ett klassiskt dilemma: för att handen ska kunna dragas ut ur burken måste den först öppnas, men vid handens öppnande tappas bytet (bonusen). Andersson hade löst det på sitt sätt. Skandiasättet. Han kom till presskonferensen med handen i gips.

Jag läste pressmeddelandet och njöt i fulla drag. Här talade en filosof. Andersson hade aldrig bott i någon Skandialägenhet. Det vill säga, visst hade han bott i en Skandialägenhet, men – bara i väntan på att han skulle bygga ett hus.

Nu tänker många: Varför är den mannen verkställande direktör?

Svaret är enkelt. Om han inte vore vd, skulle han inte kunna avgå.

Just denna fråga närmade sig Andersson med kirurgens skalpellvassa skärpa. Han hade fått sparken från Skandia redan 1999, det vill säga det var då han lämnade bolaget frivilligt.

Frivilligt? Fått sparken? Avgått?

Just det. Han hade avgått frivilligt, men i ekonomisk mening fått sparken. Annars hade han ju inte kunnat plocka ut sin uppsägningslön, bonus och avgångsvederlag och då hade han lika gärna kunnat jobba kvar på Skandia. Då hade han heller inte kunnat komma tillbaka och rädda Skandia från de skurkar som plundrade bolaget.

Andersson hade mer eller mindre själv sparkat ut sig på gatan. (Obs, gipset.)

Nu tänker många: Varför är den mannen verkställande direktör?

För att lära oss uppskatta den fina skillnaden mellan sanning och lögn.

Tappert bär vd Andersson sitt kors. För detta uppbär han dock bonus.

Carl Hamilton