Braun ingår själv i mönstret av girighet och inkompetens

KOLUMNISTER

Förre Skandiachefen Lars-Eric Petersson klagade över att han av kollegorna hade utsetts till syndabock för excesserna i det utbrända sparbolaget. Iakttagelsen är alldeles korrekt. För en gångs skull sa Petersson som det var. Han får nu känna på hur den elitens konformism som tjänat honom så väl, vänds emot honom. Lika trångt som det varit på triumfvagnen, lika ensamt är det på bödelskärran.

Advokat Otto Rydbecks utredning över rovdriften av Skandia är utmärkt. Den har det allvar som biter. Men man behövde inte vänta på Rydbeck för att förstå att någonting var ruttet i Skandia. Redan våren år 2000 stod det klart att företaget hade en verkställande direktör som tänkte och talade som en kriminell. Vd Petersson hade då taxerat ut hundra miljoner kronor för två års arbete och försvarade sig med skruvade rättviseargument: han hade bara åstadkommit en rättvisare omfördelning mellan aktieägare och "anställda" (det vill säga sig själv).

Det borde ha varit en av flera skarpa varningsklockor för varje tänkande styrelseledamot.

För avgående Skandiaordföranden Bengt Braun kom Rydbecks utredning dock som en chock. Braun har uppenbarligen inte läst ett enda ord om Skandia i de tidningar och tidskrifter som har publicerats i den mediakoncern han själv leder. Först i söndags drabbades Braun av insikt. Under tio år i Skandias styrelse hade han varit vilseledd av Petersson. Ja, mer än så. Braun kunde urskilja ett "mönster".

Bengt Braun har rätt. Det finns ett mönster. Ett mönster av girighet, bedräglighet, inkompetens och ovilja att ta ansvar som han själv tyvärr ingår i. Han är möjligtvis en av de minst skyldiga i Skandiatoppen, men en av de mest typiska.

När Braun i måndags fick frågan om sina egna insatser i styrelsen - styrelsen hade ju faktiskt godkänt Skandias låtsasvinster, Braun och ordförande Sven Söderberg hade beslutat att ta bort taket på direktörernas bonuspaket baserat på låtsasvinsterna, var allt han förmådde ett goddag yxskaft-svar:

- Jamen, det är inget nytt.

Det är känt sen tidigare!

Det intressanta är inte bara vad som har hänt i Skandia, utan vad näringslivseliten har lärt av Skandia och om den är villig att lära om.

Direktör Lars Otterbeck som är chef för en av Skandias storägare, Alecta (gamla SPP), och en maktspelare av rang, utdelade i måndags slutbetyg åt Braun och den nytillträdda styrelsen. Den hade gjort ett "kanonjobb". Verkligen? Brauns styrelse har hela tiden pressats av media och den allmänna opinionen, och när den till slut skulle lösa sin viktigaste uppgift, att utse en ny vd åt det sargade företaget, fastnade den för en av de tidigare bonusdirektörerna. Denne räddare i nöden visade sig fysiskt oförmögen att ge raka besked, något styrelsen tog mycket lätt på. När frågorna kom att handla om hans egna belöningar, anställningsvillkor och boende under de aktuella åren, gjorde han sitt bästa för att på klassiskt Skandiamanér vilseleda.

Är det vad vi menar med ett "kanonjobb"?

Den lilla näringslivsnomenklatura som styr våra stora börsföretag visar hittills ingen större lust att bryta med sitt eget handlingsmönster. Nu gör topparna i stället sitt bästa för att hantera allmänhetens misstroende genom att skylla alla missgrepp på Petersson och hans direktörskompisar, och genom att efterlysa mer etik, eller etikåmoral som det brukar heta.

Man skall då komma ihåg att inget börsbolag har pratat så mycket om etik som just Skandia.

Man skall erinra sig att de styrelsepersoner som i dag vittnar om att de inte förstått någonting av vad som hänt, i normala fall aldrig tvekar att framhålla sin egen överlägsna kompetens. Under lång tid har deras budskap till nationen varit att de är oumbärliga för välståndsskapandet. Utan dem stannar Sverige. Men när Skandia stannade var det faktiskt de som satt vid rodret.