Försök inte resonera - sekten har alltid rätt

KOLUMNISTER

Mina damer och herrar, detta är en varning. De senaste veckorna har vi på ett smärtsamt sätt tvingats fördjupa vår kunskap om - sekten. Vi vet nu att livet i en sekt kan leda till ond bråd död. I sekten finns alla de beståndsdelar som vanligtvis slutar i överdrift, i förlorad kontroll och med människor som i sitt sökande efter godhet visar sig från sina absolut sämsta sidor.

Många tidigare fullt normala människor förlorar i mötet med sekten alla sina tidigare förvärvade egenskaper. Fyrtio års socialisering skrubbas bort på en kvart.

Vi har sett sektmedlemmar tala i tungomål, gallskrika, riva och slita i främmande människors egendom. Vi har sett fåniga sektledare utnämna sig själva till världsaltets härskare, dömande levande och döda.

Vi vill här särskilt varna vanliga människor från att försöka övertyga sektmedlemmarna med förnuftsbaserad argumentation.

Sådana invändningar bevisar bara för sekten att man i hemlighet är i maskopi med fienden. De flesta närstående har därför genom dyrköpt erfarenhet fått lära sig att när sekten gör upp räkningen med någon av de "onda", då sitter man bäst tyst och gläder sig åt att det inte är en själv.

Sekten har alltid rätt. Och det enda sättet att hjälpa en sektmedlem tillbaks till ett värdigt liv, är avprogrammering.

Sektmedlemmen ser världen genom sitt eget prisma. Här talar jag utifrån egen erfarenhet. Sekten har en tendens att snöa in på till synes udda händelser. Ett av sektlivets mest framträdande kännetecken är: ältandet. Händelser ältas. Relationer ältas. Personer ältas.

Plötsligt får sekten för sig att någon är ond. Föga hjälper det då att i allmänna ordalag påpeka att även andra - även sektmedlemmarna själva - har utfört samma handlingar. I mörkret smyger sig sektmedlemmarna ut, mumlar något om att timmarna är räknade. Sanningens ögonblick närmar sig. De hör röster. Nu gäller det. Sedan slår de till.

Vad ger då sekten den enskilde? Sekten ger bekräftelse. Sekten ger trygghet i en föränderlig värld. Sekten ger också en sorts förvriden underhållning.

Flera experter har den senaste tiden på förekommen anledning påpekat att det finns en okänd underström i sekten. Bakom alla stolta ord om att söka en djupare sanning, att man vill frälsa genom upplysning och fostra till goda människor, döljer sig ofta någonting betydligt mer prosaiskt.

Sex. Sekten gillar sex.

Sekt och sex är som ler och långhalm.

Det värsta sekten vet är att granskas av utomstående. Utomstående tenderar att vantolka, missuppfatta, överdriva och framför allt - döma. Därför föredrar sekten kamratdomstolen. För sig själv.

För andra däremot - bannlysning, utdrivning, avklädning. Därför, mina damer och herrar, detta är en varning. Sådant är livet i sekten.

Knutby?

Jag talar om massmedia.

Carl Hamilton