Alla medel är tillåtna när Bush ska säkra makten

KOLUMNISTER

Det är lätt att betrakta George Bush som en skjutgalen vettvilling från Texas. Hans personliga egenskaper gör att han har blivit alltför lätt att definiera. Ointellektuell, lat, med grodor flygande ur munnen och med en obehaglig benägenhet att betrakta världen i svart och vitt. Därmed har Bush blivit underskattad.

Vi har vant oss vid att betrakta Bush som en passiv nickedocka som ger olika mäktiga påtryckningsgrupper vad de vill ha. Den kristna högern, de rika, de stora bolagen, och som därtill för en ensidig amerikansk utrikespolitik.

Men Bushs politik går långt utöver vanlig intressepolitik. En sådan bör, förutom att vara i någons intresse, fungera. Bushs politik går nämligen inte ihop, vare sig på hemmaplan eller globalt.

Nästa års budgetunderskott beräknas bli mer än en halv biljon dollar (det är elva nollor). Det är den största fredstida försämringen av den federala budgeten i USA:s historia. Det är ohanterligt.

Sedan Bush tog makten har utlandsskulden ökat med närmare en och en halv biljon dollar.

Bush-administrationen har skjutit sönder i stort sett varje internationell överenskommelse som varit aktuell. Kyotoprotokollet, WTO och WTC, Anti-robotfördraget och Internationella domstolen i Haag. Traditionellt vänligt sinnade stater har alienerats. I stort sett över hela världen befinner sig USA i fritt fall i olika opinionsundersökningar.

USA har fastnat i Irak till en kostnad av en miljard dollar i veckan och ett oräkneligt antal döda. Någon plan för att ta sig ur existerar inte.

Det kan se ut som kortsiktighet och inkompetens. Men lägger man ut pusselbitarna tvingas man inse att det finns en annan och mer skrämmande möjlighet.

När några demokrater i senaten motsatte sig skapandet av det monstruösa Big Brother-departementet för hemlandets säkerhet, av skäl som hade att göra både med effektivitet och oro för medborgarnas integritet, anklagade Bush dem iskallt för att "inte vara intresserade av det amerikanska folkets säkerhet".

Demokraten Max Cleland var en av de tveksamma. Han skulle snart lära sig vilken typ av motståndare han hade att göra med. I valet till senaten samma år utmålades Cleland som en potentiell landsförrädare. Bushs partivänner visade en reklamfilm med ett porträtt av Cleland bredvid bilder av Usama bin Ladin och Saddam Hussein.

Max Cleland hade i sin ungdom kämpat i Vietnam där han förlorade bägge benen och en arm. Han förlorade valet.

Bush-administrationen kännetecknas av total hänsynslöshet. Ändamålen helgar alltid medlen. Någon känsla för anständighet finns helt enkelt inte.

När de första genomarbetade vittnesmålen inifrån administrationen nu når allmänheten, som till exempel den tidigare finansministern Paul O"Neills minnesanteckningar, framträder ytterligare en egenskap: en ständig beredskap att vilseleda.

Internt erkänner presidentens ekonomer att budgetunderskotten inte kommer att försvinna ens under en andra presidentperiod. Utåt säger man motsatsen.

Det är nu känt att Bush förberedde ett anfallskrig mot Irak långt före 11 september. Någon genuin önskan att klarlägga om Saddam Husseins regim utgjorde en akut fara för omvärlden fanns aldrig. Agerandet gentemot FN var enbart taktiskt.

Frågan om Bushs presidentskap går utöver höger-vänster-skalan. Familjen Bush har dynastiska ambitioner. Det finns en medveten önskan att slå sönder de demokratiska institutionerna.

Nu jublar demokraterna över vårens uppmuntrande opinionsundersökningar. Bush kommer att avsättas. Deras man går seg-rande fram. Allt skall bli som förr.

Jag tror att de grovt misstar sig. Märkligt nog idealiserar de Bush.

Prognosen för höstens presidentval är inte ljus. Jag tror att vi får se manipulation och valfusk på en skala som aldrig förr. George Bush kommer inte att tveka att utnyttja hela arsenalen - utrikespolitik, inrikespolitik och kriget mot terrorismen - för att säkra makten över imperiet.

Carl Hamilton