Jesus höftskynke är ett rent Hollywood- under

KOLUMNISTER

Det här är Hollywoods hämnd på Jesus.

I åratal har Hollywood svarat för exportvaran framför andra från den amerikanska kontinenten: scenförpackat våld. Det är ett hårt och trist jobb, men någon måste göra det. Från alla delar av detta mäktiga land har folk kommit

resande till det soldränkta Kalifornien för att rådbråka sina sinnen i ansträngningen att hitta på nya spännande sätt att bryta ben, krossa skallar, skjuta, spränga, mosa och krossa människokroppar.

När Mel Gibson kavlade upp ärmarna och gick in i slaktarbutiken var han driven av religiös övertygelse. Det måste gå att förena Hollywoods optimistiska tro på våldets hälsobringande verkan, med Jesus från Nasaret och hans vänd andra kinden till.

Hur vill ni ha er Jesus? Medium rare? Blodig?

Blodig.

Reklamen utlovar den nakna bilden av Jesus Kristus. Låt mig bara säga så här: aldrig har väl ett höftskynke suttit så hårt.

Jesus blir nedslagen, mörbultat, till hälften strypt - och då har vi ändå inte lämnat Getsemane - kastad från en bro. Därefter örfilad, nedspottad, piskad först med käppar (60 rapp), därefter pinad med den niosvansade katten, ett romerskt tortyrinstrument försett med metallhullingar. En av de romerska soldaterna griper lystet efter en spikklubba, men då drabbas även hans befäl av tvekan.

Blodet sprutar och skvätter. Hudslamsor singlar genom luften. De illmariga judarna gnuggar händerna. De muntra romarna skrattar gott. Jesus biter ihop.

Vi närmar oss Monty Pythons sublima höjder, men inte Life of Brian, utan den där scenen i The Holy Grail, när John Cleese och hans kompisar tjoande hugger armar och ben av varandra och stora brandslangar fräser blod över golv och väggar.

Våldet är förstås på riktigt. Inte bara så att det står om det i Bibeln. Utan det var dessutom jättejobbigt på inspelningen.

Så här är det att lida för en god sak:

"För att visa Jesus resulterande skador var Caviezel tvungen att genomgå mycket ansträngande helkropps-makeup som pågick i timtal. Men det var bara början på hans prövningar, eftersom makeupen snart orsakade stora blåsor på hans hud som gjorde att han inte ens kunde sova under den tiden."

Tala om inlevelse. Killen hade det nästan värre än Jesus.

Och höftskynket då?

I den märkvärdiga blandning av stum okänslighet för våld och hyperkänslighet för vad som skulle hända om man i processen råkade

exponera fel bit hud, sitter Jesus höftkläde som klistrat.

Två timmars oavbruten misshandel, men tygstycket rubbas icke en millimeter. (De historiska romarna var inte lika finkänsliga. De spikade upp sina offer nakna.)

Jesus kropp hänger i köttslamsor, men på Jesus höftskynke syns inte en blodfläck, inte ett veck, inte en reva. Det är ett sannskyldigt under fullt i klass med den obefläckade avelsen.

Hollywood kan visa den nakna sanningen, men inte sanningen naken.

Carl Hamilton