Könskrig? Räcker det inte med de krig vi har

KOLUMNISTER

Det är när jag ser Torterar-Lynndie och tio nakna irakier staplade på varandra som jag känner min längtan efter ett feministiskt parti svalna något.

Lynndie England är 21 år gammal och enligt sina släktingar var hon på fel plats vid fel tillfälle. Det kan man säga.

En annan kvinna inblandad i tortyrskandalen som raserat det lilla förtroende USA hade kvar i arabvärlden, var Sabrina Harman. Hennes jobb var att ”se till att hålla fångarna vakna”.

Övergreppen verkar ha varit en rätt jämställd historia. Bortsett från att offren enbart var män.

Jag kommer att tänka på Lynndie och Sabrina eftersom en del män faktiskt har tagit illa vid sig av den senaste tidens allt mer enstämmiga påstående att alla män är potentiella våldtäktsmän.

Så behöver man inte se det.

En av de irakiska fångarna fick ett lysrör uppstoppat i en kroppshålighet. Tekniskt sett är det våldtäkt. Om det var amerikanska män eller kvinnor som låg bakom just den förhörstekniken, är än så länge obekant, men på grund av Lynndies och Sabrinas insatser går det tyvärr inte att utesluta att det var en kvinna.

Att alla män är potentiella våldtäktsmän är alltså en överdrivet optimistisk förhoppning. Den korrekta utsagan är att alla män och kvinnor är potentiella våldtäktsförövare.

Ibland när jag känner att tillvaron blir så där övertydligt lagom (men det sker alltmer sällan, erkännes), sätter jag mig i ett avskilt rum och läser vänsterpartiets motion från 2001 för mig själv.

Det är ett upprop till krig. Men inte mellan klasser eller länder den här gången.

Förste undertecknare är Gudrun Schyman.

Gudrun har en plan. Eller, ett verktyg. Jag medger att det låter en smula freudianskt, men vad ska man säga om en politiker som så gärna betonar att hon behöver ett ”verktyg”?

– Den svenska jämställdhetspolitiken har byggt på samarbete mellan könen. Det behövs nya verktyg.

Gulp, skulle man kunna säga. Man börjar känna sig som de där tio killarna i stapeln.

Det är i den här partimotionen Gudrun säger att jämställdhet måste handla om mer än att ”ge kvinnor samma rättigheter som män”.

– Könsmotsättningarna tydliggör ojämlikheten? Därför är det inte säkert att samarbete alltid är den rätta vägen.

Häromdagen antydde Gudrun, utan att vara särskilt diskret, att hon nog kunde tänka sig ett nytt parti. Återigen gällde det att skaffa sig verktyg.

– För mig är feminismen ett verktyg för analys av samhället.

Och hur ser den feministiska analysen ut av ockupationen i Irak? Ett manligt krig? Med kvinnliga torterare?

Det är inte könet som hindrar oss från att bli torterare eller våldtäktsmän. Det är något annat.

Och det här med könskrig, är det en så bra idé egentligen?

Räcker det inte med de krig som redan finns?

Carl Hamilton