Allting sker två gånger - 11 september också

KOLUMNISTER

Jag gick på teater i går. En underjordisk teater, i ordets fulla bemärkelse. Scenen är gömd en trappa under gatuplanet i en gammal potatiskällare med råa stenmurar och renskrapade tegelstenar.

När jag stannade i trappan hördes röster nedifrån källaren. Skådespelarna repeterade en pjäs om historiens dolda sanningar. Jag hörde någon säga att allt sker två gånger i historien.

Märkligt nog får pjäsen en alldeles särskild aktualitet här, ett stenkast från Odenplan i centrala Stockholm eftersom teaterdirektören var med den gången det hände - i verkligheten, fast på en annan plats, i en annan tid.

Hon var med den elfte september.

Nu kedjeröker hon och skrattar. Ett skratt som döljer mer än det visar.

- Jag tänker på att många av mina vänner här i Sverige inte visste. De känner mig och vet var jag kommer ifrån och varför. Ändå dröjde det till förra året när hela världen skulle högtidlighålla årsdagen, när alla över hela världen skulle sörja, då upptäckte de plötsligt att det var samma datum.

Ett annat elfte september.

- Jag trodde att jag hade lagt allt det där bakom mig. I femton år var jag kvitt det. Men nu har mardrömmarna kommit tillbaka.

Jag frågar henne vad hon känner inför högtidlighållandet. Ceremonierna i New York, minnesprogrammen, reportagen och krigen som sker i namn av detta datum.

- Vrede. Det är inte rationellt, jag vet. Det är inte politiskt korrekt. Det är inte ens särskilt vackert eller klokt.

Hon hejdar sig.

- Men jag förstår familjerna i New York. Jag ser på tv och förstår deras ilska, de vill se terroristerna döda. Man vet så väl att man borde förlåta, men vill inte.

Militärkuppen i Chile inleddes på morgonen den elfte september 1973. Militären störtade den folkvalde presidenten och regeringen. Tiotusentals fängslades och torterades. Flera tusen mördades. Senare avslöjade hemliga protokoll att den amerikanske presidenten hade givit sitt godkännande till kuppen.

- Jag försöker hela tiden vara förnuftig, upprepar hon.

Hennes far och bror torterades av förhörsexperter i ett militärt träningscenter utanför Santiago. Själv satt hon fängslad med sin ettåriga dotter.

Torterarna var amerikaner.

Nu sörjer Amerika sitt elfte september.

Hon skrattar igen, uppgivet.

- Den vita rasen är så viktig. Vi är så obetydliga. Över våra döda hålls inga tysta minuter.

Vi högtidlighåller våra datum. Vi lever vidare i varandras mardrömmar.

Carl Hamilton