Elkunderna har en skev verklighetsuppfattning

KOLUMNISTER

En läsare ringde och uttryckte en i vår tid vanlig tanke: Jag hatar Fortum.

Man ska ju säga vad man känner, så - intet ont i detta. Men alla dessa medborgare som är förbannade över att elnotan plötsligt har exploderat eller att strömöverföringen börjat lyda under främmande lagar ute på landet där grannen inte har några elkostnader alls medan man själv har tredubbla elkostnaden, vem tar hand om deras högspända känsloliv?

Statliga Regelutredningen, kanske.

En rapport från Regelutredningen konstaterade nyligen att 80- och 90-talets avregleringar har lett till högre priser och sämre effektivitet.

Inget att förvånas över, måhända. Om det inte

vore för det att nationalekonomerna så länge har betonat hur oändligt mycket bättre det skulle bli om den ena marknaden efter den andra avreglerades. Och de hade alltså rätt. Det blev bättre - för bolagen.

Men det var kanske inte riktigt så de menade.

Vanligtvis menar nationalekonomerna att det faktiskt har blivit bättre även för folk som ringer och är förbannade. Det är bara det att de inte förstår det själva.

Jag ser att de

liberala ledarsidorna inte är roade av den här övningen. De säger att de höjda priserna inom post, taxi, flyg, tåg, bank, el är "en myt".

När vi står där i tamburen med höjd ficklampa och försöker läsa av elmätaren, är vi helt enkelt på fel ställe. Vi läser av mätaren

i fel verklighet.

Det handlar inte om strömmen. Det här går mycket djupare.

Läser i en amerikansk tidning om en lokalvårdare på Tate Modern i London som av misstag har städat bort ett konstverk av en tysk samtidskonstnär. Trodde det var skräp. Amerikanerna tycker naturligtvis att allt detta är enormt lustigt.

Men verket föreställde inte skräp. Det var verkligen skräp. En slaskpåse. Fast konst.

Städaren hade drabbats av skev verklighetsuppfattning. Han levde i sin egen lilla verklighet. Han levde kvar

i den verkliga verkligheten. Han förstod inte att numera är det myten som är verklighet, och verkligheten myt.

Jag vill minnas att Fortum en gång hade en reklamkampanj som man förstod kostade nästan lika mycket som att värma upp en medelstor villa i tio år och som troligtvis gav reklammakarna ett eller flera guldägg, just för att den var så overkligt dålig.

Den gick ut på att Fortum var beredd att göra vad som helst för kunderna.

Till och med baka pizza.

Fortum Pizza.

En vedeldad historia, kan man tänka.

Carl Hamilton