Mamman kallar tonårsmodet för ”luderkläder”

KOLUMNISTER

Jag såg på tv hur småflickor lägger ut bilder på sig själva halvnakna på nätet. Efteråt stod en rasande skådespelerska i studion och fördömde manssamhället. Även programledaren fördömde manssamhället.

Men är bilderna bara manssamhällets fel? De flesta män tycker att företeelsen är lika vedervärdig som kvinnorna i tv-studion gjorde.

Enligt den rådande normen ska föräldrar inte lägga sig i hur deras barn klär sig (eller inte klär sig).

Eller med andra ord: klädkedjorna skall ha fri tillgång till barnen utan föräldrarnas inblandning.

En mamma skriver till mig och säger som det är (men ber om ursäkt för sitt ordval). Hon kallar tonårsmodet för ”luderkläder”.

Föräldrar som förbjuder sina döttrar att gå klädda på det viset gör rimligtvis en insats mot just ”manssamhället”.

Men feministiskt inspirerade genusforskare talar om unga tjejers ”rätt” att uttrycka sina sexualitet fritt och öppet och menar att ingen får tabubelägga flickornas klädval.

Tjejernas frihet att gå klädda i luderkläder ingår i kampen mot ”manssamhället”.

Begreppet är obrukbart. Det betyder allt och ingenting.

Man kan naturligtvis bunta ihop all ondska i världen och kalla det för manssamhället. Till att börja med blir man kanske klokare av att se tillvaron ur ett könsperspektiv.

Förmodligen för att man har fått syn på någonting nytt. Men efter ett tag blir man enögd.

Äldre tiders feminister har inga större svårigheter att orientera sig i den här frågan. Germain Greers dom över sin egen generations aktivister som slogs för fri sex på sjuttiotalet är hård: ”Den frigjorde inte sex utan porr. Den manliga normen blev ännu mer allenarådande.”

I dag förespråkar Greer mindre sex för unga flickor. ”Brittiska flickor är de mest lättlurade och släpper till hur lätt som helst i sin längtan efter ömhet och intimitet.”

En journalist diskuterar tonårstjejer i Svenska Dagbladet.

Hon nämner hur unga flickor drabbas av ätstörningar, sexuella trakasserier, våldtäkter och krav på ”duktighet”, men sedan tillägger hon: Tjejerna är inte längre hjälplösa offer. Tjejerna kämpar.

Hon pekar också ut den fiende som hon menar att tonårstjejerna måste bekämpa: tonårspojkarna.

Det är inte bara vuxenkläder och vuxenporr och vuxenstress som går allt längre ned i åldrarna.

Nu ska könskriget introduceras bland barnen.

Carl Hamilton