Schlagerfest - en ständig SVT-repris

KOLUMNISTER

Just när vi trodde att det var över, börjar det om. Nu tänker jag inte på förre SSU-ordföranden, s-redaktören, ministern med mera, med mera, Lars Engqvist som just hade hunnit dra sig tillbaka som landshövding i Jönköping när han blev utsedd till ordförande för Sveriges Television. Jag tänker förstås på Melodifestivalen.

Melodifestivalen är som Lars Engqvists karriär. Den tar aldrig slut.

Ytligt sett har Melodifestivalen nu nått en så hög absurditetsgrad att den faktiskt börjar bli en konstart i sitt eget slag.

Efter att under månader ha bombarderats med onödig information om tävlingen, snubblade jag till slut in på själva omröstningen.

Det visade sig då att tävlingens emblem - den klassiska röstrapporteringen utifrån landet - hade bytts ut.

I stället satt ett tjogtal Stockholmskändisar i Globen och låtsades företräda olika svenska städer.

Tanken är alltså: det är inte bara svensk musik som är så ointressant att den varje lördag under månader måste ersättas med urblaskad schlager på engelska framförd av artisternas b-lag. Jönköping - staden där Lars Engqvist har sitt residens - är ointressant. Först när Jönköping företräds av ett stycke Stockholmskändis blir staden gripbar för (till exempel) Jönköpingsborna.

Hur som helst, efter sjutton kvalomgångar och en final, när alltihop äntligen var överstökat, förklarade tv-hallåan lyckligt att det här inte var slutet, det var bara början. Om en vecka kan vi tv-tittare därför avnjuta en Jubileumsmelodifestival på SVT. Sedan satsar SVT på Lilla melodifestivalen - för barnen. Och sedan förstås, den riktiga finalen.

Det är som när Lenin fick syn på en målning föreställande pråmdragare på Volga. Överförtjust över detta socialrealistiska praktverk utbrast den sovjetiske diktatorn:

-Hädanefter ska vi bara måla pråmdragare på Volga!

Sedan en tid tillbaka visar SVT en uppmärksammad reklamsnutt i vilket företaget förhärligar sig självt. Temat är: Sveriges Television - fri television.

Men frihet i tv är inte bara avsaknaden av Putins politiska bossar i tv-ledningen. Friheten är inte bara avsaknaden av Berlusconis idiotunderhållning i rutan.

Problemet är inte för mycket underhållning. Problemet är andefattig, fantasilös underhållning som betraktar publiken som kossor.

Vad spelar det för roll att man är fri, om man uppträder som om man inte vore det?

Det ska vara långt från Jönköping till Las Vegas.

Carl Hamilton