Genusteori i stället för skattesänkningar

KOLUMNISTER

Såg ni Evin Rubars tv-reportage ”Könskriget”? Med konkreta exempel och genom att avlyssna politiker och aktivister visade hon att den extrema feminismen är en nattsvart reaktionär ideologi.

Män kallades för ”djur”. Tvärtemot allt tal om att könet är en social konstruktion visade det sig att i botten på ideologin fanns grumliga biologiska föreställningar. Stegvis förändring var inte möjlig.

Könsmaktsordningen måste krossas. Precis som socialistiska revolutionsromantiker på 20- och 70-talen, vände sig aktivisterna bestämt emot att de förtryckta skulle få det bättre.

Att få det sämre är bättre. Först då förtryckta kvinnor misshandlas inser de – enligt teorin – att de måste gå i krig mot männen. Här möttes våldsverkare och aktivister i sin tro på våldet.

Men reportern Evin Rubar gjorde något mer. Hon visade också hur framgångsrik ideologin har varit.

Häromveckan skulle jag intervjua Maud Olofsson och läste Centerkvinnornas program. Centerkvinnorna är vårt största politiska kvinnoförbund. Här handlar det om några av kvinnokampens urmödrar.

Men även här, långt in på den borgerliga sidan, har linjerna dragits upp för det kommande könskriget. Män och kvinnor ställs mot varandra. Kvinnor ”lever som underordnad grupp”. Och lösningen? ”Vi är inte främmande för några metoder som skyndar på utvecklingen.”

Könsmaktsordningen genomsyrar samhället. Genusteorin har svaret på alla frågor, lösningen på alla problem: ”Alla beslut som fattas ska genomsyras av könsperspektivet på alla nivåer och i alla stadier av alla aktörer.”

Det första den kommande borgerliga regeringen ska göra är inte att sänka skatterna utan skolas i genusteori.

Och så vidare.

Sverige utses regelmässigt till världens mest jämställda land, något som extrema feminister brukar fnysa åt, men en utmärkelse vi har all anledning att vara stolta över. Jämställdheten utgör en väldig kvalitet i vårt samhälle, som framför allt kvinnosakskvinnor förr och nu kan ta åt sig äran av.

Jag tror att framgångsrik jämställdhetskamp i vårt land i huvudsak kommer att föras – inte mot männen (även om det finns sådana fall), men på områden där män och manligt dominerade organisationer har visat sig enfaldigt passiva.

I dag gäller det framför allt kravet att ett anständigt samhälle måste vara så inrättat att privatliv och yrkesliv går att få ihop.

Alltså, inte extremismens berusande ensidighet. Men väl ett bättre liv.

Carl Hamilton