Svenskarna är giriga idealister

KOLUMNISTER

Oppositionen, om man nu kan kalla det så, tror att vice statsminister Bosse Ringholm är dess "största tillgång". Släpp loss Bosse över landet och vi vinner valet, är den stora tanken. Men de misstar sig. Folk är fascinerade. Vad ska mannen säga härnäst?

Ja, det beror naturligtvis på om telefonen är på eller av.

Poliser och journalister är två yrkesgrupper som enligt teorin utför angelägna tjänster i vårt moderna samhälle och som Bosse Ringholm självfallet högaktar. När telefonen är på. Men när den är av?

-Så jävla slöa, om poliserna.

-Jävla oförskämd, om en radioreporter. Och man har svårt att befria sig från känslan att det omdömet gäller betydligt fler i den aktuella yrkesgruppen.

Fast telefonen var inte av. Den var på. Och det är här Bosse Ringholm har stakat ut ett område i fosterlandet som är helt hans eget.

På varenda arbetsplats finns ett regelverk för hur saker och ting bör utföras. Sedan finns det ett praktiskt sätt att sköta verksamheten.

Inom politiken har det blivit ett sätt att leva.

När mikrofonen är på är vi för folkhälsopolitik och alkoholrestriktioner, när den är av kränger vi brännvin över hela världen. När mikrofonen är på är vi fredsänglar, när den är av säljer vi kanoner. När mikrofonen är på hyllar vi höga skatter, när den är av hyr vi svart städhjälp.

Man kan hålla på hur länge som helst.

Ibland kan jag tänka - så här är det. Vi måste leva i två världar för att överleva.

Det som är så omtumlande med Bosse Ringholm, är att han har börjat blanda ihop de två världarna. Och just nu känns det som en bil där bromsarna har slutat fungera. Hans pressekreterare uttryckte det så här:

-Han tyckte att man är ju känd som en som inte lägger på luren, så då kunde han lika gärna vara sån.

Han är i bägge världarna samtidigt. Mikrofonen är både på och av.

Nu vet jag vad "vän av ordning" säger, ett "men, tänk om alla gjorde så?" Tänk om alla lät bli att lägga på luren.

Alldeles riktigt. Fosterlandet skulle kortsluta. Det här landet går på en högoktanig blandning av idealism och girighet. Spriten finge stå oexporterad, kanonerna osålda och flyktingbarnen togs emot med öppna armar.

Men saken är just denna. Alla gör inte så. Vi lägger på luren.

Carl Hamilton