Svenska försvaret: 91:an som Rambo

KOLUMNISTER

Det luktar fuktigt ylle om svenskt försvar. Andra länder har sina krigshjältar och en historia som även innefattar offer och förluster. Vi har 91:an Karlsson.

Koktross, tre dar i buren och en slät kopp kaffe på markan, där har ni populärbilden av svensk försvarsmakt - förr. Ett lättsinnigt förhållande till vårt förflutna som ibland leder till att vi glömmer för fort.

En kvarvarande känsla av evig beredskapsfars vidlåter någonting som i grund och botten är mycket allvarligt.

Det är väl därför den fars som kallas svensk försvarspolitik kan fortsätta utan att någon avbryter föreställningen och helt enkelt efterlyser litet realism.

När jag ser rapporterna inför det finska presidentvalet på söndag får jag återigen en känsla av svensk overklighet. Finnarna diskuterar en framtida Nato-anslutning mot bakgrund av att Ryssland under Putin genomför – helt förväntat – en kraftig upprustning och återupptar sin traditionella imperiepolitik.

Dessa vägval prövas trots att finnarna har en försvarsmakt som är intakt.

Vad är det som har hänt med det svenska försvaret?

Skrivbordsgeneralerna säger att försvaret har moderniserats, omstrukturerats, förändrats.

Jag tror att rätt ord är ”förstöra”.

Visst är det sant att gårdagens värnpliktiga hade skandalöst dålig utrustning. Av detta drog man slutsatsen att ta bort de värnpliktiga.

Men det är inte bara folket som är borta ur folkförsvaret. Även försvarsdelen är struken ur ekvationen.

Kvar finns bara generalerna och försvarskostnaderna.

Den nya svenska modellen: verksamheten nedmonterad, kostnaden intakt.

Jag får samma känsla inför det nya försvaret som inför den nya ekonomin, salig i åminnelse. Samma högteknologi-babbel, samma obegripligt höga kostnader, samma budgetschabbel, samma vaga framtidsvisioner om att vi nu ingår i en större struktur och resultatet – större säkerhet – kommer snart, mycket snart, samma flockbeteende inom etablissemanget där alla anser sig ha sett ljuset: alla andra intygar ju att detta är rätt väg att gå.

Och samma känsla av att bubblan när som helst ska brista.

Det är som om 91:an Karlsson skulle låtsas vara Rambo.

Valet kan inte stå mellan ett otidsenligt försvar som luktar fuktigt ylle och ett obefintligt.

Carl Hamilton