Hur mycket kostar egentligen Bildt?

KOLUMNISTER

När kd publicerade en tendentiös svartmålning av Telia Soneras affärer i Ryssland, kallade en av våra mest respekterade ekonomijournalister kristdemokraterna för ”nyttiga idioter”. En benämning med historiska kopplingar till Sovjetunionen. Någon som av missriktad idealitet gör sig till tjänare utan att få ersättning.

Ingen har någonsin kallat charmfulle Carl Bildt för nyttig idiot. Bildt tar betalt. Fin konjak kostar.

De senaste veckorna har Bildts ekonomiska intressen i den ryska energijätten med medieintressen Gazprom – ”Kremls ekonomiska arm” – varit på tapeten. En annan rysk Bildtkontakt är oligarken Michail Fridman. Fridman känner Bildt och har använt svenska Kreab under Bildts tid som ordförande i pr-bolaget, för att putsa upp sin bild i Skandinavien.

Fridman är indragen i en affärsmässig och legal strid med Telia Sonera om makten över en av Rysslands största teleoperatörer, och om Turkiets största operatör. Konflikten är djup och bråket rör, enligt affärspressen, värden på 50 miljarder kronor för Telias del.

Bildts tjänster sträckte sig längre än till att ge goda råd.

När Fridman uppvaktade det svenska näringsdepartementet följde Bildt personligen med och introducerade oligarken.

Jag vill inte sätta mig på höga hästar. Noterar bara att Sveriges tidigare statsminister sålt sina tjänster till en affärsman vars motpart är ett företag som till hälften ägs av svenska folket.

Det finns ett drag av trolöshet över detta.

Sedan Bildt slutade med politiken har han skrapat ihop en mindre förmögenhet. För några år sedan visade mig en förvånad moderat ett presentationsmaterial där Bildt och andra avdankade höga politiker i väst erbjöd sina tjänster till den som kunde betala.

Själv säger sig utrikesministern inte vara intresserad av pengar.

Politiker kan kompromissa, kohandla, till och med svika delar av sina löften och fortfarande fungera som politiker. Men politiker kan inte vara till salu, inte för pengar.

Sorglöse Bildt har under en rad år varit till salu. Detta leder förstås till frågor: Vilka affärsrelationer håller han vid liv, vilka styrelser ska han sätta sig i när UD-trippen är över, vilka hållhakar har folk på honom, och – hur mycket kostar han?

Carl Hamilton