Kolumn

Ehsan Fadakar

Tvinga kommunerna och kvotera flyktingarna

Flyktingar nära den den Syriska gränsen nedanför Sinjarberget.
Flyktingar nära den den Syriska gränsen nedanför Sinjarberget.Foto: Reuters/ Rodi Said
KOLUMNISTER
Fredrik Reinfeldt.
Fredrik Reinfeldt.

Vi måste våga prata om flyktingsituationen i Sverige, tycker allt fler. Absolut. Vi gör det redan. Var har ni hållit hus? Vi kan och borde göra det igen och igen tills vi har en PLAN.

Men låt oss börja i rätt ände. Nästa år väntas 100 000 flyktingar till Sverige. Så ser det ut och det är oerhört svårt, om inte omöjligt, att förändra. Det vi borde fokusera på just nu är inte varför de kommer hit, utan hur vi kan ge dem ett mänskligt välkomnande och ett värdigt liv.

Som till exempel jag och min familj fick.

När ni firade Berlinmurens fall firade vi 25 år i Sverige. Jag vill att alla flyktingar ska se tillbaka om 25 år och ha samma glada minnen av sitt nya hemland.

Öppna era hjärtan, vädjade Fredrik Reinfeldt i ett av sina allra viktigaste tal. Han fick ett långfinger från delar av högern som nu i snabb takt gör allt för att Sverige­demokraterna ska bli som vilket borgerligt parti som helst. Det är en cynisk strategi. Allt handlar om politisk makt. Vi ser allt det här hända framför oss. Ingen kan säga att vi inte varnade eller varnades.

Men det politiska spelets fokus på ”volymer” eller ”kostnadsbörda” förändrar inte det faktum att 100 000 flyktingar, sannolikt betydligt fler, behöver någonstans att bo. Många av dem är barn.

Alltför många har gått igenom helvetet för att komma till Sverige. Att behöva fly från sitt hem är inget jag önskar någon. Att göra det som barn är tusen gånger värre.

Att sen komma till en ort som ger dig en snyting eller försöker bränna upp ditt provisoriska hem, din kanske första säkra plats på flera år, är något barn aldrig glömmer.

Öppna era hjärtan, vädjade Fredrik Reinfeldt. Vad menade han? Förmodligen var det en uppmaning till sina egna moderata kollegor ute i landet att öppna sina dörrar. Att möta flyktingbarnet med en varm famn och inte en knytnäve. Det verkar inte ha funkat. I september 2006 hade Reinfeldt kunnat få saker att hända. Reinfeldt 2014 hade tyvärr inte den makten. Det var därför han blev tvungen att förlita sig på vackra tal, och inte hårda nypor.

Nu står vi där med 100 000 flyktingar, snart svenskar, som behöver någonstans att bo. Kommuner som Södertälje och Malmö har gjort sitt många gånger om. Människor bor på varandra. Men våningssängar tar dig bara så långt.

Andra kommuner gör inte ett skit. Deras kommunalråd letar hellre ursäkter än sängar. Då återstår det egentligen bara en sak:

Sverige är ett land. Vi röstar fram en regering. Och en riksdag har beslutat att Sverige ska ta emot flyktingar. Då måste alla kommun­er agera som en. Även om man måste tvinga dem.

Men det räcker inte bara med tvång. Även de flyktingar som kommer till Sverige har ett ansvar. När min familj kom till Sverige fanns inte EBO-lagen – rätten att bosätta sig var man önskar. Vi fick veta att Piteå kommun ville ta emot oss. Och så var det med det. Visst, det var tufft för min mamma. Hon kände inte en människa. Kunde inte språket. Hon var ensam med tre småbarn.

Men jag tror att om hon fick välja att åka till en plats där många iranier bor eller tvingas bo i Piteå där många etniska svenskar bor, hade hon i dag valt det senare.

Piteåbornas öppna famn lade grunden till vår framtid i Sverige. 100 000 flyktingar behöver ett hem. Varenda kommun ska ta emot flyktingar. Kvot­era ut dem, men öppna också era hjärtan.

Ingen vill bo någonstans där de inte är välkomna.

Hat förstör för de goda

Varför skriver ni inte fler goda nyheter? Den frågan får jag ofta från våra läsare. Och jag håller med. Vi borde skriva fler nyheter om goda människor som gör skillnad i samhället.

Men, det finns ett stort problem. Goda människor är inte immuna mot laglösheten och ondskan på nätet. Ibland känns det som att det sitter ett hundratal näthatare framför sina datorer och väntar på att få mordhota och hänga ut människor som hjälper flykt­ingar, tiggare eller någon annan som är utsatt. Jag är oerhört tacksam över alla genuint goda männi­skor som finns i Sverige. Men jag tycker verkligen synd om de flesta. De vet inte vad som väntar dem.