Vi är beroende – av vår egen undergång

Om vi människor inte upptäcker ett riktigt hot mot vår överlevnad, så hittar vi på egna. Skogsdöden, sars, flodvågor, den globala uppvärmningen, jordbävningar, eller som i filmen ”2012” ovan: allt på en gång.
Foto: COLOMBIA TRISTAR
Om vi människor inte upptäcker ett riktigt hot mot vår överlevnad, så hittar vi på egna. Skogsdöden, sars, flodvågor, den globala uppvärmningen, jordbävningar, eller som i filmen ”2012” ovan: allt på en gång.
KOLUMNISTER

Vårt behov av katastrofer är omättligt. Vi får aldrig nog av undergångsprofetior. När ett undergångshot avslöjas som en bluff, ersätts det omedelbart med ett nytt.

Ett svar på denna gåta kan vara, att när kyrkan och prästerskapet inte längre förmådde hålla kvar våra själar i ett järngrepp och tvinga oss till underkastelse genom hot om jordens undergång (Harmageddon), så började vi skaffa oss nya undergångshot.

Rädslan för att dö är alltifrån begynnelsen människans viktigaste skyddsmekanism, ett slags säkerhetsrelä för överlevnad helt enkelt. Men när de verkliga hoten mot vår överlevnad avtar, när vi kan äta oss mätta varje dag, när vi har tak över huvudet och våra sociala skyddsnät garanterar oss en viss grundförsörjning, ja då behövs inte den nedärvda skyddsmekanismen längre.

Men det förstår inte hjärnan. I?stället fortsätter människan att fabricera nya undergångshot. En del hot är/var verkliga, de flesta är rena falsarierna. Här är ett axplock:

Hotet från ett globalt kärnvapenkrig, 60-talets ogrundade skräck för en ny istid, myten om skogsdöden på 80-­talet, den internationella terrorismen, hotet från påstådda kemiska stridsmedel i Irak, mjältbrandshysterin 2001, globaliseringshotet, SARS-epidemin, fågelinfluensan, svininfluensan och nu senast klimathotet och den globala uppvärmningen.

Dessa katastrofer har en sak gemensamt. De hotar vår överlevnad. De leder till omedelbar död och förintelse.

De flesta undergångshoten visar sig dock efteråt antingen vara rena lögner (till exempel Iraks innehav av kemiska vapen), okunnighet eller grovt felaktiga slutsatser från forskare och media (till exempel den nya istiden, skogsdöden, kanske också klimathotet).

Alla undergångshot har en sak gemensamt. De står utanför all mänsklig kontroll. Naturens otyglade krafter slår blint mot oss. Undergången går snabbt, antingen genom globala terrorattacker, naturkatastrofer, dödliga virus eller en teknisk utveckling, som vi helt tappat kontrollen över.

Skräcken för vår egen undergång piskas samtidigt upp av media, som ser ­undergångsprofetiorna som sin bästa ­affärsidé. Den snabba ryktesspridningen via internet hetsar tidningar och tv till allt grövre överdrifter, ja till rena verklighetsförfalskningar – allt för att vinna dragkampen om läsare och tittare.

Denna hysteri underblåses sedan av forskare och experter, som tror sig ha något att vinna på att skrämma upp folk, till exempel ökade forskningsanslag. Tro för guds skull inte, att katastrofscenarierna kommer till av en slump. Nej, det är alltid någon, som tjänar pengar – eller makt – på dem.

Några av undergångshoten förtjänar en närmare granskning. Det gäller ­fågelinfluensan och svininfluensan. Fågelinfluensan ”slog till” mot oss 2005. En ny virusvariant, som drabbade fåglar, hade utvecklats i Hongkong 2003.

Men när viruset två år senare närmade sig Europa, gick allt överstyr. ”Miljoner människor kommer att insjukna”, larmade Björn Olsen, professor i infektionssjukdomar, i en intervju hösten 2005.

Enligt Socialstyrelsen riskerade 240 000 svenskar att dö av viruset, som nu hade uppgraderats till pandemi. ”Skräcken sprider sig över Europa”, skrev Expressen i oktober 2005. ”Den dödliga fågelinfluensan har nått Turkiet – och är på väg mot Sverige. Panikåtgärder vidtas nu för att förhindra ett mardrömsscenario”.

Vi stod på randen av vår undergång! Det var helt klart. Avsaknaden av ­vaccin spädde på paniken. Men när en död gräsand påträffades i Eskilstunaån samma höst, så var det som om luften gick ur katastrofballongen. Folk började skratta. Vad var det här för dumheter? Gräsanden hade dessutom dött av ett helt annat virus.

Mellan 2003 och 2007 avled 248 (!) personer i hela världen i sviterna av fågelinfluensan. Samtidigt dör 4?000 människor varje dag i tuberkulos. I Europa upptäcks varje timma 55 nya fall av tbc. Nästan 6?000 människor dör varje dag i aids, medan malarian dagligen skördar 2 700 dödsoffer.

Hittills har 15 svenskar dött av svininfluensan, den nya farsoten. Men bara ­under den ”vanliga” influensaepedimin 2007 avled närmare 2 000 svenskar.

Var finns proportionerna? Var finns perspektiven? Var finns förnuftet? Sluta lura oss, undergångsspekulanter. Vi tror inte på er längre.

FAKTA

TRAGIK

Länge har jag undrat hur det gick för Israels tidigare premiärminister Ariel Sharon. Sen han i januari 2006 drabbades av en stroke och hamnade i koma, har allt varit tyst om honom. För tyst, skulle jag vilja säga. Hade han dött? Eller var han bara politiskt död? Ingenting skrevs i alla fall om honom.

Men när jag konsulterar nätuppslagsverket Wikipedia, får jag veta, att Ariel Sharon inte är död men att han efter koman har hamnat i ett vaket så kallat vegetativt tillstånd. Ett tragiskt slut för en mycket omstridd politisk ledare.

BUSINESS

Författaren Stieg Larssons sambo Eva Gabrielsson anklagade häromdan hela Milleniumindustrin för att ”göra business” av hennes och Stieg Larssons liv. Att hon själv nu ”gör business” av deras gemensamma liv genom att skriva en bok om sorgen efter Stieg, om arvstvisten med Stiegs släktingar och om hennes och Stiegs år tillsammans, det säger inte Eva Gabrielsson ett ord om. Inte heller tycks hon anse, att hennes egen enligt min mening alltför giriga kamp för att själv få del av Stieg Larssons miljoner, skulle vara någon business.