I sommar kan vi få svar på gåtan Stieg

Läs Elisabet Höglunds krönika

KOLUMNISTER

När jag häromåret läste del två och tre i Stieg Larssons Millenniumtrilogi, tyckte jag att det var två av de mest välskrivna deckare jag läst. Mari Jungstedt, Henning Mankell, Camilla Läckberg och Åke Edwardson kunde slänga sig i väggen.

Värmens fel

Vägens fel

Stieg Larssons språk var glasklart, stringent, effektivt och drev handlingen framåt. Detsamma gällde både syntax och meningsbyggnad. Att Stieg Larsson före Millenniumböckerna aldrig hade skrivit ett enda skönlitterärt verk kändes obegripligt. Det jag just hade läst var verk av en fullfjärdrad författare, en person som till fullo behärskade skrivandets konst. 

När jag i dag läser den sista intervjun med Stieg Larsson i Svensk Bokhandels tidning nr 18/2004, där han säger, att ”han mest skrev böckerna för skojs skull”, blir jag förvånad. Kunde han ”bara på skoj” skriva tre tegelstensromaner på 600-700 sidor vardera samtidigt som han arbetade mer än heltid på tidningen Expo och dessutom åkte land och rike omkring och höll föredrag och ledde seminarier? Hade han en medförfattare? Frågan dröjer sig kvar.

I samma intervju avslöjar Stieg Larsson att han skriver på en fjärde Millenniumbok som fortfarande bara är halvfärdig, en bok som hans livskamrat Eva Gabrielsson nu har väl bevarad

i en dator. 

Ända sen Stieg Larsson avled

i hjärtinfarkt den 9 november 2004, har jag följt den uppslitande arvstvisten mellan Eva Gabrielsson och Stieg Larssons släktingar. Först tyckte jag att Eva

var en girigbuk som bara var ute efter Stiegs miljoner. Hon och Stieg var ju inte gifta och saknade dessutom testamente, vilket gjorde att hela arvet – helt korrekt – gick till släktingarna.

I dag håller jag på att ändra uppfattning. Jag tror att Eva Gabrielsson ända sen Stieg Larsson 1997 började skriva på den första Millenniumboken var djupt engagerad i projektet. Svaret på frågan kanske vi får nu på lördag, när Eva Gabrielsson är sommarvärd i radions P1. I höst kommer hon ut med sin bok om sitt och Stiegs gemensamma liv. Kanske får vi då ytterligare pusselbitar av svaret på den eviga frågan, om hon och Stieg Larsson skrev Millenniumböckerna tillsammans.  

Eva Gabrielsson har aldrig svarat rent ut på den frågan. Längst gick hon i en intervju i den danska tidningen Politiken i vintras. Där berättade hon att ”hon spelade en mer aktiv roll än vad som framgått av debatten”. Hon sade också, att ”jag har svårt att se vad som uteslutande är Stieg och vad som uteslutande är jag i Millenniums språk

och innehåll”. Hon erkände att hon

aktivt gick in och föreslog ändringar

i böckerna och dess innehåll. På frågan om det betydde att de skrev böckerna tillsammans svarade Eva Gabrielsson:

”Jag kan inte diskutera detta offentligt.”

Varför svarar hon så? Har hon lovat Norstedts att inte avslöja sanningen? 

Hon har också berättat hur hon och Stieg Larsson tänkte disponera alla de pengar (200 miljoner), som de visste skulle strömma in, när böckerna väl var utgivna och filmerna producerade. De skulle betala av sina lån. De skulle båda börja arbeta halvtid. De skulle köpa en skrivarstuga i skärgården för att kunna sitta och skriva tillsammans. Allt verkade välplanerat och samorganiserat.

Vad tyder detta på – förutsatt att Eva Gabrielsson talar sanning? Jo, att hon måste ha varit djupt involverad i Stieg Larssons författarskap och att de båda, när Millenniumtrilogin väl var utgiven äntligen skulle kunna visa sig öppet och öppet verka tillsammans.

Bokförlaget Norstedts hävdar förstås, att det är Stieg Larsson ensam som har skrivit böckerna och att det bara var med honom som förlaget sommaren 2004 signerade bokkontraktet. Det hade varit mera märkligt om Norstedts svarat något annat.  

Hot från högerextremistiska grupper hade redan gjort att paret inte ville gifta sig och visa att de bodde ihop. Skulle de börja ge ut böcker tillsammans, ja då vore ju anonymiteten bruten. Det fanns därför en logik i att hemlighålla ett gemensamt författarskap. 

Det jag har skrivit här är bara mina egna tankar. Gåtan Stieg Larsson är fortfarande olöst. Bara Eva Gabrielsson har nyckeln till lösningen.

FAKTA

... Häromdagen kunde jag läsa i Svenska Dagbladet, att det var värmens fel, att det på midsommarafton i Stockholm inträffade 48 misshandelsfall, 2 våldtäkter och 1 våldtäktsförsök, att 16 greps för rattfylleri och 3 för sjöfylleri, att 30 omhändertogs för ”vanligt” fylleri och att 2 skadades i trafikolyckor.  Det är verkligen skönt för alla stupfulla att kunna skylla på någon utomstående faktor, så att man själv slipper ta ansvar.

... Samma sak gäller på vintern. När folk kör som blådårar i ishalkan, får sladd, krockar och kanske utplånar en trebarnsfamilj, så skyller man alltid på Vägverket. Eller möjligen på vägen. Men aldrig på den som körde för fort.  

elisabet.hoglund@aftonbladet.se Tyck till och diskutera kolumnen på aftonbladet.se