Kolumn

Elisabet Höglund

De som lurar staten måste bli straffade

KOLUMNISTER

Få frågor är så svåra att skriva om som bidragsfusk. I botten ligger samhällets rädsla för att skattemoralen ska undergrävas, om man pratar för mycket om fusk med bidrag, till exempel assistansersättning.

Avslöjas för mycket fusk, undermineras tilltron även till själva bidragssystemen.

Det kan bli en katastrof för alla de svårt sjuka människor, som inte klarar sig utan sina personliga assistenter.

Jag tror att man måste tänka om.

Om inte samhället visar att det vill komma åt kriminalitet och fusk med bidrag, så ökar folks misstro mot alla former av bidrag.

För det är ju så, att varje bort­fuskad krona alltid är en skattekrona.

Jag tror, att folk är villiga att betala skatt bara de vet att skattepengarna går till rätt personer och inte rakt ner i fickorna på lurendrejare och bedragare.

På senare år har så många personer avslöjats som fuskare med assistansersättning, att samhället inte längre kan stoppa huvudet i sanden.

2010 uppgick fusk och överutnyttjande av assistansersättningen enligt en statlig utredning till upp emot 3,5 miljarder medan ytterligare cirka 4 miljarder betalades ut felaktigt på andra sätt.

Ur den stora högen av rättsfall hämtar jag några exempel:

I fredags avslöjades att en man i Sundsvall fuskat till sig minst 20 miljoner i assistansersättning och andra bidrag genom att spela ”funktionshindrad”.

Personen i fråga verkar ha duperat hela samhället, säger polisen.

I torsdags begärdes en hel familj i Linköping häktad för att i fem års tid ha lurat till sig 5,3 miljoner kronor i assistansersättning. Pappan i familjen spelade sjuk medan övriga familjemedlemmar ”agerade” som hans personliga assistenter.

Ett par i Västerås fuskade under sex år till sig 2,2 miljoner i assistenser­sättning.

Frun spelade gravt rörelsehindrad och maken var hennes personliga assistent. Samtidigt arbetade kvinnan i mannens korvkiosk, där hon verkade fullt frisk.

Både Socialdemokraterna och de borgerliga har alltid haft en ambivalent inställning till bidragsfusk.

Ibland får vi höra att fusket är obetydligt och bara handlar om felräkningspengar.

Hur det politiska stämningsläget är just nu är oklart.

Allt allt fusk måste bekämpas samtidigt som de som lurat staten ska ha sina straff.

Men nog sjutton måste det vara något fel på samhällets kontrollapparater och utbetalningsregler när miljardbelopp varje år kan fuskas bort på det här sättet. Myndigheterna sover alltid när bedragarna och lycksökarna slår till.

Pruttexport

Det tycks inte finnas något liv på Mars. Denna sensationella nyhet kablade Nasa ut här om dan. Orsak: det finns dåligt med metangas på Mars och då finns det sannolikt inget (mänskligt?) liv heller – som fiser ut metangasen, menar jag. Uppenbarligen heller inte några kossor som är de verkligt stora metangasutsläpparna här på Tellus. För att råda bot på problemet har jag en idé: Exportera vår klimatfarliga metangas till Mars! Då blir vi av med den illaluktande skiten – samtidigt som förutsättningarna för liv på Mars förbättras avsevärt. Eller tänkte jag fel nu ...?

RustIkea igen

Ni visste inte att ”rustikt och murrigt” har blivit den nya inredningstrenden, va? Nä, jag misstänkte det, eftersom varenda människa bor ”ljust och fräscht” i vitmålade kök med vitlackerade vitvaror och själlösa stålrörsmöbler. Rummen är lika vitmålade och inredda i den där dötrista minimalistiska stilen, alltså nästan inga möbler alls. Men nu är det slut på det. När alla nu har vitmålat sina villor och lägenheter och slängt ut alla gammaldags möbler och dammiga mattor, så ska denna ”rustika” inredning in i rummen igen. Inrednings arkitekterna, mäklarna och Ikea har tagit över våra liv.