Dagens namn: Jon, Jonna
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

Elisabet
Höglund

Kvinnokampen mår bra av en Schyman

Det var längesen jag blev så glad som när jag såg att Gudrun Schyman ville återvända till politiken och än en gång kandidera som talesperson för Feministiskt initiativ. Visser­ligen var, är och förblir Fi som parti ett politiskt fiasko men svensk jämställdhetsdebatt behöver Gudrun Schyman.

Ingen svensk kvinna har hittills kommit i närheten av Schymans förmåga att driva könskampen så att folk lyssnar. Hennes analys av den patriarkala maktstrukturen är glasklar. Hon är inte bara knivskarp. Hon är intelligent, slagfärdig och rolig. Kvinnokampen mår inte bra om den enbart drivs av gnällspikar som tar sig själva på alltför stort allvar. Kvinnokampen behöver också skratt – och en och annan fräckis(!).

Sen tror jag inte att Schymans längtan tillbaka till politiken i första hand beror på behovet av att förändra kvinnans ställning utan på hennes egen längtan att åter få hamna i rampljuset. Att sitta och uggla i ett hus på Österlen är ju inte så kul i längden. Dessutom är det slöseri med kvinnokraft.
 

Gudrun Schymans långa erfarenhet av politik, hennes förmåga att sätta fingret på manssamhällets ­ömmaste punkter och hennes analys av könsmaktsordningen är oslagbar. Egentligen är det synd att hon ödslar sina krafter på Fi, som aldrig kommer att bli mer än ett 0,2-procentsparti, men Schyman behöver en politisk plattform och då får Fi duga.

Trots det öronbedövande feministiska larmet har Sverige i dag ingen som på ett tillräckligt slagkraftigt sätt kan formulera målet för kvinno­kampen. Dagens feminister ödslar sina krafter på sexism, kvinnohat på nätet (som i lika hög grad handlar om kvinnors hat mot kvinnor som om mäns hat mot kvinnor) och på ­feministisk pajkastning. Den gångna ­helgens holmgång i samband med ett journalistiskt grävsemiarium i Göteborg, där ord som ”gubbslem” och ”kvinnofascism” flög som knivar i luften, var inte någon värdig jämställdhetsdebatt.
 

Samhället blir inte könsjämlikt ­bara för att Janne Josefsson kallas ”gubbslem”. Jag är gammalmodig och har aldrig trott att krig mellan könen är bästa sättet att nå jämställdhet – ­lika lite som krig mellan länder skapar fred. Visserligen är Gudrun Schyman ingen ”fredsduva” i kvinnokampen men hon är tillräckligt gammal och erfaren för att rensa upp i den ­feministiska oredan.

När jag ser mig omkring chockas jag av de sätt på vilka kvinnor förminskas och föraktas.

Betänk till ­exempel vad Sveriges mest inflytelserike nöjesmakare, Melodifestivalgeneralen Christer Björkman, sa när det stod klart att bara en kvinnlig artist gick till final: ”Det blir roligare tv med fler killar”.

Eva Hamilton, sparka honom!

Venezuelas president

Hugo Chavez.   Hugo Chavez.

Hugo Chávez kommer trots sin död inte att försvinna från jordens yta. Nej, han ska balsameras och förvaras i en glasmonter. Dit kan ­anhängare, turister och andra nyfikna gå och titta på honom i all evighet. Förutom de egyptiska faraonerna finns i dag flera kommunistiska diktatorer bevarade i balsamerat skick och för­varade i glasmontrar. Nu har denna avart av sjuklig personkult även nått Venezuela. Jag sätter 100 spänn på att även Fidel Castro när tiden är inne hamnar i glasmontern.

SVT redovisade härom­dagen en hemmagjord enkät som visade att allt fler läkar- och juridikstuderande i Göteborg ”hjärndopar” sig med ett amfetaminliknande medel för att klara studierna. Vetenskapligt är undersökningen ett statistiskt magplask. Bortfallet (andelen tillfrågade som inte svarade) var nämligen hela 43 procent! Bara 1 procent (32 personer) av de 3 200 som svarade ­erkände att de använt sådana preparat inför tentorna. Själv vräkte jag i mig kilovis med rostade kaffebönor för att hålla ögonen öppna.

Senaste TV-klippen

Elisabet Höglund

Visa fler

Nyheter

Visa fler
Om Aftonbladet