Kolumn

Elisabet Höglund

Vi är på väg att förlora en hel ungdomsgeneration

KOLUMNISTER

Julaftonen tillbringade min man och jag på ett hotell tio mil från Stockholm. I år hade vi bestämt oss för att bara fly från julen. Men även flyktmålet var späckat med fet julmat, risgrynsgröt, kladdkaka och ris à la Malta.

På hotellet gjorde vi en intressant bekantskap. En ung man i 20-årsåldern arbetade som servitör i restaurangen. Han berättade att han gått ut gymnasiet två år tidigare. Nu jobbade han över 70 timmar i veckan för att tjäna ihop till sin drömresa. Han tog vilka påhugg som helst, som servitör, kassabiträde och vårdare i hemtjänsten. Och det var i hemtjänsten han fått sitt livs chock. Där mötte han unga tjejer och killar på 20-25 år, som inte jobbade, som satt hemma och inte gjorde någonting och som levde på förtidspension.

”Jag fick gå hem med matlådor till ungdomar som bara var några år äldre än jag men som inte ville eller kunde klara sig själva. Samtidigt träffade jag på 90-åriga tanter som cyklade till affären för att handla. Jag förstår inte vad som hänt med Sverige när 24-åringar utan synliga handikapp inte arbetar och inte ens klarar sig utan hemtjänst.”

Den unge servitören var märkbart upprörd, särskilt när han jämförde med sin egen situation, han som helt frivilligt slet häcken av sig med alla slags tillfälliga jobb för att dra in pengar. Han hade inte haft en aning om att det fanns ungdomar i hans egen ålder som levde på förtids- pension, eller aktivitetsersättning, som det kallas.

Vi är på väg att förlora en hel ungdomsgeneration som slås ut redan innan de har gått ur gymnasiet.

De går från studier rakt in i förtidspension och arbetslöshet. Enligt en färsk undersökning har antalet förtidspensionerade ungdomar 19-30 år ökat med 42 procent under de senaste tio åren. År 1990 var antalet förtidspensionerade ungdomar 1 500. I dag 2013 handlar det om nära 7 000. Varje dag förtidspensioneras sju unga människor.

Det är en katastrof. Och regeringen Reinfeldt har inte lagt två strån i kors för att mildra katastrofen utan bara låtit den växa.

Enligt Försäkringskassan har många av förtidspensionärerna så kallade bokstavsdiagnoser, till exempel adhd, asperger och dyslexi, alla psykiska eller psykosociala diagnoser. Många tror att de unga förtidspensionärerna är gravt rörelsehindrade eller har andra svåra fysiska handikapp som gör att de inte klarar sig själva. Så är det inte.

Det måste finnas möjligheter att hjälpa dessa ungdomar till ett värdigt liv i stället för att tvinga in dem i pensionering och livslång arbetslöshet. Det är inte bara dyrt för staten. De unga dras snabbt in i en ond cirkel av utanförskap, fattigdom och skräck för att ta steget ut i samhället. Det är ovärdigt en välfärdsstat som Sverige.

Snåla inte

... på operationssköterskorna, säger jag i en replik till Ann-Charlotte Marteus i Expressen. Häromdan uppmanade hon sjukvården att inte snåla på undersköterskorna. Nej, det tycker inte jag heller. Men ännu viktigare är det att inte snåla på specialistsköterskorna! En läkare på Karolinska Universitetssjukhuset berättade häromdan för mig att sjukhuset i vissa fall inte kan utföra levertransplantationer på grund av brist på operationssköterskor! Och då spelar det ingen roll hur många undersköterskor det finns. De kan ju inte gå in och ta över operationssköterskornas jobb.

Selfie

... är ett av årets så kallade nyord. Det används när folk lägger ut bilder på sig själva på Facebook, Instagram och andra -gram. Många tycker att selfies är tecken på grav narcissism och självbespegling. Det är det också. Men det kanske är så att de som håller på med sina selfies inte känner att de har blivit sedda förut, varken av sina föräldrar, lärare, arbetsgivare eller jämnåriga. Och den som aldrig har blivit sedd och bekräftad, kanske måste lägga ut selfies för att få uppleva att några nu i alla fall kommer att upptäcka dem.