Kolumn

Elisabet Höglund

Kolumnister

Rikemanskommuner måste ta mer ansvar

I år väntas 60 000 asylsökande flyktingar komma till Sverige från Syrien. Utöver dessa väntas ytterligare tusentals flyktingar från andra krisdrabbade regioner att söka sin tillflykt hit. Flyktingbördan växer explosionsartat. Tillsammans med Tyskland har Sverige Europas mest generösa flyktingpolitik. Det gör Sverige till ett föredöme. Men man kunde önska att fler länder i Europa öppnade sina gränser för människor på flykt. Vad gör till exempel Norge och Finland för att lätta på den svenska flykting­bördan? Ingenting.

Under 2012/13 tog Sverige emot 14 700 asylsökande syrier. Under samma tid tog Europas rikaste land Norge emot 600 (!) asylsökande. I år har Finland lovat att ta emot 500 asylsökande syrier jämfört med de 60 000 som Sverige räknar med att ta hand om. Det är en skam och avslöjar en påfallande främlingsfientlighet hos våra närmaste grannar.

Men även om Sverige som nation driver en mycket generös flykting­politik så är flyktingbördan mellan de svenska kommunerna djupt orättvist fördelad. Ju rikare en kommun är, ­desto färre flyktingar tar man emot. De kommuner som har de bästa ­ekonomiska möjligheterna att hjälpa människor i nöd är paradoxalt nog de snålaste och mest invandrarfientliga. Fattiga kommuner får bära en betydligt större flyktingbörda. Det är samtidigt intressant att konstatera att de invandrarfientliga och ogenerösa ­rikemanskommunerna av någon ­anledning styrts av Moderaterna.

Exempel på sådana kommuner är Lomma, Vellinge och Staffanstorp i Skåne och Danderyd (Sveriges ­rikaste kommun), Täby, Lidingö och Nacka utanför Stockholm. Enligt Migrationsverket tog Täby under ­perioden januari 2012-juni 2013 emot 22 flyktingar, Danderyd 7, Lidingö 35, Nacka 84, Vallentuna 33 och Vaxholm 3. Lomma tog emot 14 flyktingar, ­Vellinge 13 och likaledes moderatstyrda Staffanstorp bara 10 flyktingar.

De 20 rikaste kommunerna i landet tar emot mindre än en femtedel så många flyktingar som de 20 fattigaste i förhållande till invånarantal. Så tog till exempel den lilla norrlandskommunen Sorsele med futtiga 2 600 ­invånare emot 69 flyktingar under 2012 och halva 2013. Detta är en skam och svärtar ner bilden av ett Sverige som ett generöst och solidariskt ­mottagarland.

Det är samtidigt en händelse som ser ut som en tanke att en av ­landets mest invandrarfientliga kommuner, Täby, är statsminister Fredrik ­Reinfeldts hemkommun. Samme Reinfeldt betonar i sina ­högtidstal vikten av en generös flyktingpolitik. Men detta g­äller uppenbarligen inte Täby och de andra rikemans­kommunerna.

Täbys starke man skyller kommunens låga flykting­mottagande på brist på bo­städer. Men är det någon kommun som har råd att bygga ­bostäder åt flyktingar så är det väl Täby.

Norge er best

 Den som är bäst i allt kan också kosta på sig att chocka och göra folk upprörda genom att inte väja för smaklösheter. Den enda upplevelse som verkligen gjort mig på gott humör den gångna vecka är åsynen av Norges minst sagt originella – för att inte säga kräkäckliga – tävlingsdräkt för det norska curlinglands­laget. Något jättelikt sicksackmönstrat i rött-blått-vitt som ger stark yrsel bara efter några minuters tittande. Vinner inte Norge OS i curling, så vinner man i alla fall en guldmedalj för den mest utmanande kreationen. Det gäller ju att vårda sitt varumärke.

Rätt med rött?

 Ja, där har några forskare hittat den allra senaste bantningsmetoden: Lingon, men också blåbär och svarta ­vinbär.

Det visade sig nämligen att lingon av någon oförklarad anledning ser till att det fett man äter inte leder till fetma. Hur och varför har vi inte fått veta. Det hela verkar nästan vara för enkelt för att vara sant. Men jag ska i fortsättningen i alla fall äta några skedar lingonsylt efter varje måltid. För säkerhets skull. Farligt kan det ju inte vara.