Män är tydligen
fortfarande djur

Jag trodde inte mina öron. Hur långt har det gått i Sverige egentligen? Är det så att varje man som närmar sig ett dagis omedelbart ska betraktas som pedofil? Är det så att männen fortfarande anses vara djur, som barnen till varje pris måste skyddas emot?

Jag förringar självklart inte de oerhörda tragedier, som under årens lopp har drabbat barn, som hamnat i händerna på hänsynslösa pedofiler. Sådana brott måste bestraffas hårdare än i?dag. Men det får inte betyda att alla män automatiskt ska betraktas som presumtiva våldsverkare.

Det är procentuellt sett ytterst få män som begår sexuella övergrepp mot barn. De allra flesta män har i stället fullkomligt normala relationer till barn. 

Hysterin kring pedofilbrott har tagit sig helt absurda proportioner, så absurda, att till och med en vanlig morfar inte längre vågar hämta barnbarnen på dagis. Många män som gärna skulle vilja arbeta inom barnomsorgen vågar inte heller satsa på det, eftersom de är rädda för att betraktas som presumtiva barnskändare. 

Bara 3 procent av förskollärarna och barnskötarna inom den svenska barnomsorgen är i?dag män. Man behöver inte gå längre än till Norge för att hitta en betydligt högre andel. Där är 8 procent av de anställda män. Till och med EU kräver att fler män rekryteras till barnomsorgen. Förskollärarnas fackliga organisation vill också att fler män släpps in på dagis och förskolor. Det är inte minst ett bra sätt att få upp löneläget inom denna veritabla låglönebransch. 

Men den kanske viktigaste aspekten på pedofili och sexuella övergrepp mot barn är att det även finns kvinnor, som både är pedofiler och som utsätter barn för sexuella övergrepp.

Bevis för detta hittar vi bland annat i den barnporrhärva som rullades upp i slutet av oktober. I denna står i?dag 3 män och 24 kvinnor (!) misstänkta för att bland annat ha sysslat med olika former av barnpornografi på nätet. I härvan figurerar till synes helt ”vanliga” kvinnor, mammor, mormödrar och farmödrar. Vem trodde det?

Det är sällsynt att kvinnor ägnar sig åt barnpornografi eller begår sexuella övergrepp mot barn. Så ser i alla fall den officiella bilden ut. Ingen misstänker därför att en dagisfröken som kramar om och smeker en liten pojke, skulle vara pedofil. Men skulle en manlig förskollärare göra samma sak skulle han omedelbart få sparken. För män är ju tydligen fortfarande djur.

Ett viktigt skäl att rekrytera män till barnomsorgen är att bryta dagens mönster med totalt enkönade arbetsplatser. I dag möter små barn under sina första levnadsår nästan bara kvinnor.

Först är det mamma som är hemma under större delen av föräldraledigheten. Sedan är det dagis, där 97 procent av personalen är kvinnor. När barnen sen börjar skolan möter de betydligt fler kvinnliga lärare än manliga. Är sedan mamman ensamstående, vilket inte är ovanligt, så ser barnen inte ens till någon pappa på kvällarna. 

En totalt enkönad värld är ingen bra uppväxtmiljö för barn. Barnen måste på ett naturligt sätt få möta män och få manliga förebilder. Risken är annars att även barnens bild av männen blir förvrängd. Sen har det visat sig, att manliga förskollärare – i den mån de får finnas – gör roligare saker med barnen på dagis än kvinnliga och blir därför mer populära. Männen leker tuffare och mera äventyrliga lekar med ungarna. De inviger dem ofta i sportens värld, något som sällan intresserar kvinnor. 

Alla goda krafter måste därför sättas in för att få bort stämpeln att män är farliga djur som förgriper sig på små barn. Självklart ska barnen skyddas – men inte mot hjärnspöken utan mot reella hot.