Kom ihåg, tjejer, att vi inte spelar mot varann

Foto: Thinkstock
KOLUMNISTER

Det finns en speciell plats i helvetet för tjejer som inte lyfter andra tjejer.

Min vän säger det irriterat, betonar varje ord. Jag harklar mig, säger;

- Jag tror att vi så många gånger ser varandra som konkurrenter och inte som medspelare.

Hon nickar, svarar att det är frustrerande. Och det är det. I ett 2016 där feminismen är starkare och viktigare än någonsin finns det fortfarande pusselbitar som skaver i kanterna. Som man inte riktigt vet hur man ska prata om, av rädsla för att det ska innebära ett steg tillbaka.

För, precis som vi säger om kärlek: om vi inte älskar oss själva, hur ska någon ­annan kunna göra det? Om kvinnor inte står upp för varandra, hur ska då andra göra det?

En ung tjej twittrar till mig, säger det enkelt: vi kvinnor har alltid fått lära oss att se varandra som ­potentiella hot.

Det är alltid svårt att ­prata om den, missunnsamheten. Om hur man kan ­tvivla på sig själv så mycket att någon annans framgång känns som ens eget misslyckande. Det är det så klart inte, men jag minns hon som gestikulerade så vilt att ­kaffet landade i små pölar på bordet när hon sa:

- Jag tänkte direkt att jag inte kunde filma den scenen, för att den andra tjejen var smalare än jag. Som att det inte längre fanns en plats för mig för att vi var olika.

Och det är det vi är vana att känna. Att en kvinnas plats inte är individuell, att det finns ett enda utrymme märkt ”kvinna” och om det ska vi slåss.

Vi kablar till och med ut det i tv. Tjugo tjejer åker till Aruba och fightas om en man. Smutskastningen börjar omedelbart. I en annan kanal bråkar fruar i Hollywood om vem som är bättre än de andra.

Hela tiden samma sak: jämförelse till bristningsgräns. Brister inte vi själva brister någon annan. En kollega twittrar klokt: ”vi är­ invanda att tävla i stället för att peppa. Jag påminner mig själv så ofta jag kan att ­lyfta tjejer. Glömmer för ofta”.

Kanske är det här mitt försök till ett kom ihåg, för oss alla. Kom ihåg att vi är varandras medspelare.

Att om vi nu ska brinna, i helvetet eller för varandra, så brinner vi fortfarande starkast tillsammans.