Därför älskar unga politisk korrekthet

KOLUMNISTER

Såg ni artikeln som valsade runt på nätet, om hur den klassiska frågesporten University Challenge skulle se ut i den politiska korrekthetens tidevarv?

Programledaren: “Vilken var den första civilisationen som...”

Studenten: “Du får inte använda det ordet! Det antyder att vissa kulturer är bättre än andra!”

Programledaren:Okej, vilken man…”

Studenten: “Jag hoppas du menar cisman, annars är det en mikroaggression!”

Programledaren: “Vi testar en annan fråga, vilken mördare…”

Studenten: “Triggervarning!!!”

Paroditexten fick mig att konservativt gubbfnissa som en Johan Hakelius parat med Winston Churchills bulldog. För er som inte förstod ett jota av alla dessa glosor kommer här en ordbok i PK:

Cisman - en man vars könsmässiga uttryck sammanstämmer med biologiskt kön. Motsats till trans.

Mikroaggression - de ofta omedvetna nedvärderande uttryck som majoritetskulturen använder i dagliga interaktioner med minoriteter.

Triggervarning - en innehållsdeklaration över innehåll som kan tänkas väcka anstöt.

På sistone har verkligheten varit nästan oparodierbar. Bara under hösten har främst amerikanska universitet bidragit med flera exempel.

De priviligierade Yalestudenterna som skriker på en lärare som försvarar yttrandefrihet.

Mediastudenterna som motade bort journalister med våld för att skapa ett “safe space”.

Professorn som stämdes för könsdiskriminering när hon beskrev sin egen upplevelse att som student på 60-talet ha en frivillig relation med en lärare.

Varför verkar just unga vara så redo att kasta intellektuell hederlighet och yttrandefrihet överbord i sin kamp för social rättvisa?

Jag minns mitt första möte med det väldigt vida begreppet PK. “Politiskt korrekta godnattsagor”, en amerikansk 90-talsbok som ville driva gäck med fenomenet. Rödluvan anklagade vargen för sexism och mormor högg huvudet av jägaren för att han var en sådan patriarkal skitstövel som inte trodde att kvinnor kunde lösa sina egna problem.

Då skrattade jag inte utan förundrades. Att en saga som jag hört tusen gånger helt kunde omvandlas. Med ord.

Det är i den fantastiska styrkan som jag tror att en stor del av ungas fascination för PK-glosor kommer ifrån. Känslan av att plötsligt ha kontroll i en värld där man oftast känner sig som ett offer för omständigheterna. Det är som i Harry Potter - man är utvald och har en magisk kraft! Det är som i dataspelet Minecraft - man kan bygga sin egen värld! Barnet som försöker övervinna sin maktlöshet genom att bli skaparen själv.

Det är både väldigt fint - och förmodligen en fas.

Veckans...

...ord: BASIC-länderna. Jag vet att det är det nya initialförkortningen på BRICS när Ryssland straffat ut sig, men kan inte sluta le åt ordet “basic” som 2015 blev en sorts nedsättande term för ickeoriginella härmapor som bara drack Pumpkin Spice Lattes.

...vinterbild: Teheran. Min avund vet inga gränser. Hur kan Irans huvudstad ha mer julstämning än Stockholm?!