Därför finns det så många skatter i Gotlands jordar

1 av 2
Aftonbladet 31 oktober.
KOLUMNISTER

För några dagar sedan hittade två pojkar på Gotland en silverskatt med över fem hundra mynt, bland dem många över tusen år gamla arabiska mynt. Tillsammans vägde silvret över tre kilo. Ingenstans i Europa har man hittat så många silverskatter som på Gotland, långt över 750 stycken. Skatterna är påminnelser om de cirka två hundra år då gutarna drev handel med folken runt Östersjön och vidare över Ryssland ända ner till kalifatet där Bagdad ligger i dag.

Den största skatten någonsin, världens största bevarade silverskatt från vikingatiden, hittades på ön så sent som 1999 av en lantbrukare från Spillings i Othem socken, sammanlagt 65 kilo silver och 20 kilo brons.

Det mest exotiska i dessa gotländska silverskatter är de arabiska mynten. De är alltifrån sassanidernas dynasti från 600-talet till de abbassidiska under 800-talet och något senare. De var mynt som på den tiden användes över ett stort område i dagens Mellanöstern, upp mot Kaspiska havet och runt Svarta havet. De kunde också användas för affärer runt Östersjön, eftersom det som gällde inte var texten på mynten, den kunde ändå ytterst få läsa vare sig det stod på arabiska eller latin. Alla mynt vägdes. Det var tyngden och silverhalten som angav värdet.

Ett stort antal av de arabiska mynten präglades på 700-talet i staden al- Kuf, som var huvudstad för abbasiderna, innan Bagdad grundades. Den texten var svårläst, varför "kufisk" text ännu i våra dagar fått betydelsen en svårläst eller mystisk text.

Över 80000 arabiska silvermynt har hittats på Gotland, fler än någon annanstans i Europa. Men att gutarna hade affärer med hela den dåtida kända världen visar många andra myntfynd, inte minst engelska. Det har hittats fler vikingatida engelska mynt på Gotland än på de brittiska öarna.

Gotland spelade av allt att döma en synnerligen viktig roll i den internationella handeln. Det var under den tid då sydeuropéerna av olika politiska skäl inte kunde nå Mellanöstern utan handelsvägarna gick den norra vägen över Skandinavien och de ryska floderna. På Gotland fanns vid den tiden cirka 1500 fria gårdar vars bönder drev både jordbruk och handel, de var så kallade farmannabönder. De grundade kolonier i dagens Baltikum och Polen. Men att gutarna var många även i Ryssland visar det faktum att det byggdes en kyrka för gotlänningarnas skyddshelgon Olav den helige i Novgorod, där det också fanns ett gotländsk "handelskompani" kallat Gutagård.

Gotland fungerade som en fri handelsrepublik, ungefär som Island. Ön styrdes av "landet", ett slags ting lett av en vald landsdomare. Ön var sedan delad i tre delar: Suder- Medel- och Nordertredingen, som alla i sin tur vad uppdelade i mindre , lättadministrerade enheter.

Historikerna har olika åsikter om vad gutarna egentligen handlade med. Vad fick dem att bli så rika på silver? Det finns ytterst få fynd av Gotlandstillverkade varor i jorden i Ryssland. Historikerna tror därför att gutarna sysslade med transithandel mellan Västeuropa och Baltikum-Ryssland- Konstantinopel och kalifatet. De sålde kanske järn från Bergslagen, bärnsten från Baltikum, svärd från Västeuropa. Kanske var de stora i slavhandeln, transport och försäljning av krigsfångar och trälar till kalifatet? Från den egna ön kunde de skeppa tjära, kalksten, vadmal, ull och fårkött.

Varför grävdes skatterna ner? Den troligaste förklaringen är att silvret skulle sättas i säkerhet då fienden hotade. Torsburgen, Sveriges mäktigaste byggnadsverk från forntiden, vittnar om väl organiserad beredskap för fientliga anfall. En del av de 750 silverskatterna grävdes kanske ner för att de låg säkrare för tjuvar i jorden än om de hade gömts hemma i husen. Den gotländska jorden fick helt enkelt fungera som dåtida schweiziska kassavalv. Sedan avled eller försvann ägaren innan skatten kunde grävas upp igen.

Vissa historiker tror att en del skatter också kan ha grävts ner av religiösa skäl, som ett offer till gudarna.

Den gyllene perioden för Gotlands bönder tog slut kring år 1000, då maktförhållandena ändrades i Ryssland och nordbornas handelsvägar blockerades, samtidigt som syd- och västeuropéerna lärde sig att bygga snabbare och bättre båtar än nordborna.

Därmed upphörde gutarnas gyllene tid och direktkontakterna med Bagdad bröts för alltid.

Herman Lindqvist