Misstaget som kostat kungahuset miljoner

KOLUMNISTER

I juni gifter sig kronprinsessan Victoria med Daniel Westling i Storkyrkan i Stockholm. Aftonbladets historieexpert Herman Lindqvist berättar historien om släkten Bernadotte.

I dag: Karl XIV Johans dundertabbe

Karl XIV ­Johan 1763–1844.
Karl XIV ­Johan 1763–1844.

Alla kungar har inte alltid bara kostat skattebetalarna pengar. Grundaren av dynastin Bernadotte, Karl XIV Johan, betalade en gång hela den svenska statsskulden med sina egna pengar. Fast samtidigt gjorde han en stor tabbe, som kom att kosta familjen Bernadotte åtskilliga miljoner.

Så här var det. Den franske marskalken Jean (Baptiste) Bernadotte valdes till svensk tronarvinge 1810. Han adopterades av den barnlöse kungen Karl XIII och blev kronprins Karl Johan.

Eftersom kungen var gammal och svag var det Karl Johan som styrde landet. År 1814 övertalades Karl Johan att leda de allierades nordarmé mot sitt forna hemland Frankrike och sin förre chef Napoleon. Det var en väldig styrka på cirka 200 000 man, av vilka bara cirka 30 000 var svenska trupper.

Tack vare Karl Johans kunskaper och erfarenheter av Napoleon och den franska armén, besegrades Napoleon vid det blodiga fyradagarsslaget vid Leipzig 1813 som inleddes med den största artilleriduell världen dittills hade skådat, över 2 000 kanoner brakade på samtidigt. Svenskarna med hjältarna från det finska kriget – Adlercreutz, von ­Döbeln och Sandels – i spetsen, var med i slutstriderna och bland de första som trängde in i staden. Leipzig blev början på slutet för den franska kejsaren. 

Som ersättning för att Karl Johan gick med i kriget mot sina forna vapenbröder fick han personligen hela den franska ögruppen Guadeloupe i Västindien, en koloni som engelsmännen strax innan hade erövrat från Frankrike.

Då Napoleon var krossad och den gamla franska kungafamiljen återinsatt i Paris gav de allierade tillbaka Guadeloupe till Frankrike.

Bernadotte fick istället ekonomisk ersättning. Han fick en summa som motsvarar cirka 900 miljoner i dagens penningvärde. Pengarna var också en ersättning för beslagtagna egendomar Bernadotte hade förlorat i Frankrike då han blev svensk tronföljare.

Sveriges finanser hade varit i gungning ända sedan det olyckliga kriget mot Ryssland 1808–1809. Den svenska valutan var svag, skulderna i utlandet höga. År 1814 var Sverige skyldig utländska banker cirka 4 miljoner riksdaler silver, vilket låter ungefär som frimärks- och taxikassan på regeringskansliet i dag, men som motsvarade cirka 900 miljoner i dagens penningvärde. Kronprins Karl Johan erbjöd sig då att själv betala hela den svenska skulden, mot att han fick en årlig livränta. Riksdagen gick med på det.

Hela skulden betalades 1815, vilket förbättrade Sveriges affärer och goda rykte avsevärt – i stället skulle kungen och hans efterkommande på den svenska tronen ”i all tid” uppbära en årlig livränta på svenska riksdaler banco 200 000. Det motsvarar 24 miljoner kronor i dagens penningvärde. Tjugofyra miljoner är mycket pengar, men ändå knappt tre procent av de 900 miljoner, som han frivilligt gav ifrån sig. 

Karl Johan, som var mycket om sig och kring sig glömde ändå en viktig sak under de här ekonomiska manipulationerna.  Han glömde att värdegarantera livräntan. År efter år utbetalades sålunda summan 200 000.

År 1884 byttes riksdalern ut mot kronan. Livräntan sattes då till 300 000 kronor vilket motsvarade 200 000 riksdaler banco.

Men kronans värde sjönk snabbt. Av det som en gång hade motsvarat 24 miljoner fanns det inte mycket kvar i vår tid. Den siste kungen som kunde njuta av den krympande Guadeloupefonden var kung Carl XVI Gustaf, som fick 300 000 kronor i tio år fram till 1983, då livräntan drogs in.

Guadeloupefonden hade ingenting att göra med den svenska kolonin Saint-Barthélémy, som var en liten ö i Guadeloupearkipelagen, som Gustav III fick i gåva av Ludvig XV 1784. Tanken var att Sverige skulle ge sig in i den internationella slavhandeln. Totalt hann svenska skepp föra ca 2000 slavar till Nordamerika, innan handeln upphörde och kolonin kom att kosta mer än den gav.

Ön förblev ändå svensk ända till 1878, då kung Oscar II sålde tillbaka Saint-Barthélémy till Frankrike efter en folkomröstning bland öns jordägare, som gav Sverige 1 röst och Frankrike 351. Franska regeringen betalade cirka tolv miljoner i dagens penningvärde, en blygsam summa för något som blivit ett paradis för lyxturister.

Guadeloupe är ett franskt departement där invånarna har samma sociala förmåner som medborgarna i Frankrike, varför någon seriös självständighetsrörelse aldrig kommit i gång bland öborna.