Frieriet som blev en ekonomisk felplanering

KOLUMNISTER

I juni gifter sig kronprinsessan Victoria med Daniel Westling i Storkyrkan i Stockholm. Fram till dess berättar Aftonbladets historieexpert Herman Lindqvist om kungliga bröllop och frierier.

I dag: Sveriges mest populäre kung.

Karl XV blev Sveriges genom tiderna­ mest populäre kung. Han kallades ”Kronkalle” och ”Kalle Kroknäsa”. På grund av hans starka intresse för damer brukade bönderna kalla honom ”fröstark”.

Hans barndomsår var svåra. Karl led av svår stamning och som liten hade han koncentrationssvårigheter. Eftersom han skulle bli kung med det hjälte­klingande namnet Karl, var trycket hårt på den lille gossen att lyckas. Han grät och stammade. För att få slut på gråten, och i förhoppning att han skulle lära sig snabbare, kunde han då och då låsas in i mörkret mellan dubbeldörrarna i slottets salonger. En pedagogisk uppfostringsmetod som inte fungerade särskilt bra.

För att kompensera bristen på kärlek från modern sökte ynglingen tidigt tröst hos alla kvinnor han kunde. Karl blev officer, vilket passade honom perfekt. Han blev en skicklig ryttare och god skytt och var alltid den gladaste på mässen.

Föräldrarna insåg att Karl måste stadgas med ett lämpligt äktenskap och fadern, Oscar I, valde den nederländska prinsessan Louise för sonen. I Sverige kallades hon Lovisa. Hon var 21 år, Karl 23. Oscar hade valt henne bland annat för att hon hade de bästa anor. Hon var kusin till kungen av Nederländerna och släkt med kungahuset Hohenzollern och på den vägen även släkt med Gustav Vasa och Gustav III. De svenska historikerna bläddrade ivrigt i gamla luntor och fann att Lovisa dessutom i tjugo­tredje led härstammade från Olof Skötkonung.

De svenska diplomaternas rapporter från det nederländska hovet var däremot inte lika positiva. De skrev att flickan var storväxt och kraftig, att hon var närsynt och munnen var för stor. Hon rapporterades inte vara särskilt fantasifull, en jordnära kvinna som lärt sig flit och sparsamhet, men hon var välutbildad och talade flera språk.

Karl åkte ner för att titta på den utvalda. Han hade ju viss expertis på området och kunde snabbt konstatera att prinsessan nog inte hade fångat hans uppmärksamhet på en bal i Sverige, men hon hade något som gjorde henne oerhört attraktiv. Hon var mycket förmögen. Hemgiften måste bli i miljonklassen.

Förhandlingarna sköttes mycket illa från svenskt håll. Den ständigt panke Karl, som inte ville verka vara ute efter pengar, fick frågan hur stor hemgift han räknade med. Han svarade med en generös gest, att det får hennes familj bestämma. Det gjorde den. Ingenting kom ut om detaljerna förrän det var alldeles för sent för Karl att dra sig ur med äran i behåll. I stället för miljoner fick han ”bara” 100 000 floriner, pengar som familjen dessutom krävde en årlig ränta på fyra procent för.

Den stackars Lovisa hade ingen aning om att hon mycket snart skulle betraktas som en ekonomisk felspekulation med ödesdigra konsekvenser. Den svenska riksdagen hade också hört om den nederländska rikedomen, varför han fick ett dåligt apanage som gift. Några riksdagsmän ansåg även att Karls rika svärfar skulle bekosta Sveriges första järnvägar.

Lovisa möttes i Stockholm i juni 1850 med all den ståt Sverige kunde uppbringa. Kronprins Karl var tjusigare än någonsin där han red rakryggad intill hennes sjuglasvagn. Vigseln ägde rum den 19 juni i Storkyrkan i Stockholm och så följde många dagars festligheter där dåtida Sveriges förnämsta artister uppträdde, bland dem Jenny Lind. Då sjöngs för första gången offentligt den då ännu okända folkvisan ”Du gamla du friska, du fjällhöga Nord”.

Lovisa blev inte lycklig i Sverige. Hon var för blyg och charmlös för att göra sig i salongerna. Inom ett år nedkom hon med en dotter, men det blev inget jubel för bara söner kunde trygga tronföljden.

Dottern döptes till Lovisa Josephina Eugenia, allmänt kallad Sessan. Hon växte upp till en kobent, storvuxen inte särskilt vacker flicka. Hon giftes bort med den danske kronprinsen, blivande kung Fredrik VIII.

Deras son Kristian blev kung Kristian X av Danmark, medan en annan son blev det fria Norges förste kung, Håkon VII.

Året efter Sessans födelse kom äntligen en pojke: Carl Oscar Fredrik. Stor glädjeyra utbröt i riket och en kort tid var Lovisa lycklig. Men så insjuknade hon och snart kunde man konstatera att den tjugofemåriga kronprinsessan aldrig mer skulle kunna få barn. Under resten av sitt liv drabbades hon av svimningar och krampanfall, kanske av epileptisk natur.

Karl återvände till goda vänners lag och alla välkomnande kvinnofamnar. Namnen på många av dem är kända som till exempel Johanna Styrell kallad Stjernblad, som fick villa Väntorp på Ulriksdals ägor. Hon födde Karl en dotter, Ellen Svensson, som hela livet fick underhåll från en anonym källa.

Den lille arvprinsen insjuknade i mässling 1854. Av oklar anledning rekommenderades kalla bad, varpå gossen fick lunginflammation och avled. 40 000 människor passerade den öppna kistan då den stod på lit-de-parade i slottet.

Karls och Lovisas äktenskap blev alltmer olyckligt. Medan Karl förbrände sin kropp i sus och dus blev Lovisa sjukare och allt mer religiös. Hon arbetade med välgörenhet och översatte religiös litteratur. År 1871 drabbades hon av lunginflammation, hon blev sämre och avled bara 42 år gammal 1871.

Karl led av tuberkulos men bestämde sig ändå för att gifta om sig. Han ville fria till en tjugoårig, mycket rik polsk grevinna och gav sig iväg på friarresa, men insjuknade på vägen och avled i Malmö, totalt utbränd 46 år gammal. Sällan har en svensk kung sörjts så djupt och uppriktigt av de breda folklagren som kung Karl XV.