Ett försvarbart spermasprut?

1 av 4 | Foto: Foto: LOUIS LANZANO
HAR STÖD Det är inte bara hustrun till Dominique Strauss-Kahn som står vid hans ­sida. Det gör även en majoritet av det franska folket.
KOLUMNISTER

I alla tider har maktens herrar utnyttjat kvinnor. Många av kvinnorna har ­kommit frivilligt för stor makt har alltid varit en stark afrodisiaka, men långt fler ­kvinnor har tvingats in i makthavarens famn.

Vad som är moraliskt helt oacceptabelt i ett land skulle inte ens bli en ­rubrik i ett annat.

Just nu förbereder franska socialister en triumfatorisk hemkomst för förre ­chefen för Internationella valutafonden, Dominique Strauss Kahn, som först satt ­häktad i New York, misstänk för våldtäkt och ­frihetsberövande, men som nu ­troligen blir helt rentvådd.

I Frankrike kallas han DSK och var franska socialistpartiets starkaste kandidat

i nästa års presidentval.

Då han greps i maj menade 57 procent av fransmännen att han var utsatt för en konspiration, en fälla gillrad av politiska fiender.

Bilderna som visade den trötte DSK med händerna i handfängsel på ryggen ­eskorterad in och ut ur polishus och amerikanska tidningsrubriker som kallade ­honom ­perverst monster och så vidare ökade ­dramatiskt fransmännens sympati för ­honom och spädde på de redan ­starka antiamerikanska känslorna i Frankrike.

Offret, hotellstäderskan som först framställdes som en skötsam och exemplarisk ensamstående mor, påstås nu ­vara en girig prostituerad som såg sitt livs chans till snabb rikedom. Det var ingen våldtäkt. Sperman hade hamnat på hennes blus under helt fredliga omständigheter.

Att chefen för Internationella valutafonden, en man gift med en av Frankrikes skickligaste, vackraste och dessutom förmögnaste journalister, sprutar ­sperma på en hotellstäderskas blus en timme ­innan han ska äta lunch med sin dotter och tre timmar innan han ska flyga till Berlin för ett storpolitiskt möte, det ­anser ­majoriteten av fransmännen vara hans privatsak. Han är varmt välkommen tillbaka till politiken, Elyséepalatsets ­dörrar står öppna.

Det hade nog inte varit möjligt i så många andra länder.

Kan Frankrike ha en president som ­visat så dåligt omdöme? Kan en sådan president resa på statsbesök till exempel till USA utan att få pinsamma frågor av ­medier?

Ja, det anser uppenbarligen majoriteten av fransmännen i färska opinions­undersökningar. Alla franska presidenter, kungar och kejsare har med ­extremt få undantag haft älskarinnor.

President Chirac kallades för ”Herr tre ­minuter med dusch och allt” vilket an­tyder mer snabbhet än sensualism i sängkammaren. President Mitterrand hade inte bara otaliga älskarinnor, han hade dessutom en parallell ­familj.

President Felix ­Faure tog vid förra ­sekelskiftet emot sin 30-åriga älskarinna på luncherna i ­Elyséepalatset, ända tills han en dag fick hjärtinfarkt och ­avled liggande på den desperat ropande kvinnan som måste hjälpas loss av tjänstefolket.

Historien tystades ner.

Nu, år 2011, finns det en svag möjlighet att en attitydförändring är på väg. Uppståndelsen kring DSK har fått flera franska utsatta kvinnor att ­våga träda fram.

En minister, som på franskt vis ­samtidigt var borgmästare i en liten stad, tvingades nyligen avgå ­anklagad för våldtäkt på två ­anställda i stadshuset.

Han brukade beordra kvinnliga anställda energi­skapande fot­massage som dock snabbt övergick i ­massage av andra kroppsdelar.

Denna vecka restes ett nytt hinder för DSK:s ­triumftåg in i Elysée­palatset. En ung kvinnlig journalist, guddotter till DSK:s förra hustru, även hon aktiv ­socialist, har polisanmält DSK för försök till våldtäkt. 

För nio år sedan skulle den då tjugoåriga kvinnan försöka ­intervjua honom, men han ­kastade sig över henne.

– Vi brottades på golvet. Jag sparkade honom och gjorde mig fri. Han var som en brunstig ­schimpans, har hon berättat i tv.

 Det är osäkert hur DSK ska hantera denna nya anklagelse.

Majoriteten av fransmännen verkar i alla fall inte vara bekymrade och de politiska experterna tror fortfarande att DSK har en lysande politisk framtid i Frankrike.