Bröllopet försvagar monarkin

MINDRE KUNGLIGT BLOD På sikt kan bröllopet mellan prinsessan Madeleine och Chris O’Neill sänka monarkin, skriver Herman Lindqvist.
MINDRE KUNGLIGT BLOD På sikt kan bröllopet mellan prinsessan Madeleine och Chris O’Neill sänka monarkin, skriver Herman Lindqvist.Foto: ANDREAS BARDELL
KOLUMNISTER

Kungliga bröllop, liksom födslar och dödsfall i kungafamiljen är händelser som vanligtvis ökar stödet för monarkin. Den senaste opinionsundersökningen visar att bara 57 procent av svenska folket stöder monarkin och det är ett sjunkande stöd. För tjugofem år sedan var stödet nära nittio procent. Samtidigt har förtroendet för kungahuset sjunkit. I den senaste mätningen där svenska folket fick gradera 21 institutioner kom kungahuset på tolfte plats.

Majoriteten av ledamöterna i den svenska riksdagen, även borgerliga riksdagsmän, är emot monarkin, men de gör ingenting åt saken så länge deras väljare vill ha kvar kungen. Så politikerna fortsätter att gå på kungamiddagar och andra tillställningar på slottet. De reser sig upp för prinsessor och de bugar för kungen. Den dagen då stödet närmar sig eller sjunker under femtio procent blir frågan om monarkins framtid en het politisk fråga. Vi kan vara där ganska snart.

Jag hoppas personligen att prinsessan Madeleine blir lycklig i sitt äktenskap och att allt ska gå väl för de unga tu i framtiden. Ändå är det så att dagens glittrande bröllop är ännu en tyngd som på sikt kommer att sänka monarkin. Det är möjligt att prins Carl Philip gifter sig nästa sommar med sin Sofia och därmed påskyndas monarkins undergång.

För varje nytt äktenskap där en kunglighet gifter sig med en icke-kunglig person mattas den kungliga glansen. De kungliga blir alltmer vanliga. De gifter sig med vanliga människor och får vanliga barn som går i vanliga skolor och väljer vanliga yrken.

Familjerna kommer att få vanliga problem, de gör misstag och tabbar som alla andra människor. Till slut är det alltfler som kommer att ställa sig frågan: Vad är det här? Vad håller vi på med? Varför ska vi stå och buga för den här privilegierade familjen med allt mindre kungligt blod i ådrorna. Är det inte dags att vi själva, i demokratiska val, får bestämma vem som ska vara vår statschef? Någon som väljs för andra meriter än att han råkar vara avlad i en kunglig sängkammare.

Denna kritiska tidpunkt kan komma redan om tio år. Men monarkin kan räddas för minst trettio framåt av kungen själv. Genom att han abdikerar frivilligt.

Detta skulle göra Victoria till regent och Estelle till kronprinsessa. Det tronskiftet skulle skapa ny energi och ge liv åt monarkin och generera positiv publicitet utan motstycke. Victoria är, med rätta, den mest populära i kunga­familjen och hon har redan visat sig fullt kapabel att sköta ämbetet med glans och charm. Inte sedan Gustaf VI Adolf blev kung vid sextioåtta års ålder har en svensk monark varit så väl förberedd och lämplig för sin uppgift som Victoria. Kungens frivilliga abdikation skulle även ge honom mer positiv publicitet och folkligt stöd än vad han haft under sina 40 år som regent.

Ingen Bernadotte har avgått frivilligt. De har alla blivit mycket gamla på tronen och det är förmodligen vad kung Carl XVI Gustaf även planerar för sig själv. Men han har valspråket: ”För Sverige i tiden.” En frivillig avgång skulle vara det absolut bästa för Sverige och svensk monarki. För detta krävs bara lite kungligt mod.

Om ingenting sker och allt rullar på i sina invanda historiska hjulspår kommer den svenska monarkin med all sannolikhet att upplösa sig själv i ett slags långsamt självmord då tiden hinner ifatt denna gamla institution och politikerna känner att ögonblicket är inne för en förändring. En abdikation skulle däremot bli som en blodtransfusion för monarkin och tysta republikanerna för en lång tid framåt.

Drottningar från utlandet

Visste du att sedan Erik Segersälls dagar på 970-talet har Sverige haft 69 regenter. Men vi har historiskt säkrade namn på bara 54 drottningar, av dem kom endast 15 stycken från Sverige, alla andra var utländska. De flesta var tyskor, hela 18 stycken, 9 kom från Danmark. Yngsta drottningen var bara 13 år, Filippa från England gift med Erik av Pommern. Hon dog ung, ligger begravd i kyrkan i Vadstena.

Från små stugor till slott

Visste du att sedan Ingegerd Skötkonungs-dotter som levde kring år 1 000 fram till prinsessan Madeleine så har vi haft 70 svenska prinsessor, en del födda i Sverige, andra har gift sig med svenska kungligheter och blivit svensk prinsessa som prinsessan Lilian. De härstammar från slott, palats, borgarhus, och enkla stugor, från kloster och fängelsetorn, som Johan III:s dotter Isabella född på Gripsholms slott (bilden). Hennes porträtt i alabaster i Strängnäs domkyrka är vårt äldsta barnporträtt.

Daniel – en unik prins

Visste du att vi sedan Styrbjörn Starke på 900-talet fram till prins Daniel har vi haft 69 prinsar av Sverige. En del föddes som prins men blev av med titeln då de gifte sig icke-kungligt, som prinsarna Sigvard och Carl Johan, kungens farbröder. Bara Daniel har lyckats att som ”enskild svensk man” gifta sig kungligt och bli både prins och hertig.