Kolumn

Jan Guillou

Kolumnister

Roffarideologin gör att vi kan släcka ljuset – för gott

Det kostar pengar att exempelvis reducera miljöfarliga utsläpp i atmosfären. Säg den direktör som skulle gå med på det.

EARTH HOUR 3 000 städer i 85 länder deltog i gårdagens manifestation. Bland annat släcktes lamporna i tvillingtornen i Kuala Lumpur, Malaysia.
EARTH HOUR 3 000 städer i 85 länder deltog i gårdagens manifestation. Bland annat släcktes lamporna i tvillingtornen i Kuala Lumpur, Malaysia.Foto: Foto: AP

I lördags kväll skulle vi släcka ljuset en timme för att manifestera vår vilja att rädda världens klimat. En vacker tanke. Men påbudet gällde naturligtvis inte våra direktörer, eftersom de står över alla oss andra, eftersom de var och en är värd minst hundra lägre stående människor.

Det är ändå dessa direktörer, och den barbariska ideologi som gör dem möjliga, som är den största miljöfaran i världen. Jag menar inte andligen eller bildligt utan bokstavligen.

Betrakta bara några korta ögonblicksbilder från vårt eget land. Stockholmarnas elbolag såldes ut till privata intressen så att finska direktörer kunde börja rulla sig i miljonbonusar, som alltså stockholmarna fick betala. Skolan är på väg att privatiseras, drivas med vinst och förstöras. Skandiadirektörerna delade ut miljarder till sig själva, så att deras företag gick under, men hellre det enligt direktörsideologin. Järnvägsverksamheten skall försämras, biljettpriserna höjas och standarden sänkas för att nya direktörer ska få rulla sig i nya miljoner. Apoteksverksamheten skall gå samma väg, drivas i privat vinstintresse så att medicinerna blir dyrare, utvecklingen är konsekvent och fundamentalistiskt benhård.

Å andra sidan måste hela bilindustrin läggas ner, det enorma kapitalet förstöras och hundratusentals jobb förloras därför att marknadsfundamentalisterna säger att staten inte får driva bilföretag (utom i Frankrike).

Det tycks inte spela någon roll för marknadsfundamentalisterna att direktörsklassen gång på gång skapar katastrof genom sitt roffande, som nu i den senaste finanskrisen. Att amerikanska roffardirektörer slår sönder världens ekonomi och visar sig odugliga som exempelvis bilfabrikanter leder inte till slutsatsen att de är odugliga utan att skattebetalarna måste plundras för att städa upp efter deras härjningar. Medan direktörsflocken skrikande av skratt drar iväg med miljarder i bonusbelöning.

Detta leder inte till slutsatsen att försäkringsbolag och banker är alldeles för stora ekonomiska enheter för att skötas av roffande direktörer. Slutsatsen blir återigen att skattebetalarna måste betala för direktörsflockens härjningar.

Vad som pågår är alltså historiens största förmögenhetsöverföring från de många till de få. Medan fundamentalister som Maud Olofsson, hon som in det sista försvarade roffarbonusarna, tycks tro att det är någon ”marknad” som kräver att exempelvis direktör Elmehagen på AMF måste få 100 miljoner i pension.

Så är det ju inte. Ingen marknad skulle komma på en så befängd ide. Det är direktörerna själva som kräver bonusar och delar ut dem till varandra, eftersom de har den ekonomiska makten att göra det. ”Marknaden” har ingenting att säga till om, den är helt satt ur spel av den nya roffarklassen.

Om nu politiker som Maud Olofsson är överens med roffarklassen om att allting i hela världen måste drivas med vinst och i syfte att roffarna skall berika sig ännu mer så kommer vi tillbaks till det där med att släcka ljuset.

Huvudprincipen är alltså att all företagsamhet skall drivas så att roffarklassen blir rikare. Även om ett företag som Swedbank går med hundratals miljoner i förlust så skall direktörerna få hundratals miljoner i belöning.

Då kommer den avgörande frågan som direktörerna ger högaktningsfullt fan i men som deras ideologiska drabanter, som Maud Olofsson, borde besvara åt oss skattebetalare. På vilket sätt kan det privata vinstintresset rädda miljön?

Att minska på växthuseffekten kan inte öka bonusmiljarderna åt roffarklassen eftersom minskad miljöförstöring betyder minskade vinster. Det kostar pengar att exempelvis reducera miljöfarliga utsläpp i atmosfären. Säg den direktör som skulle gå med på det. Hellre jordens undergång, efter oss syndafloden, det där får möjligen skattebetalarna städa upp.

Roffarideologin är alltså den i särklass största miljöfaran.

Dinosaurierna behärskade jorden i 100 miljoner år, ty de drevs inte av lönsamhet och bonusar. Vi, Homo sapiens, är den första djurart som kommit på den speciella livsformen. Och vi har inte kommit upp ens i vår första miljon år som jordens herrar. Med nuvarande ideologiska system har vi heller inte en chans att göra det. Vi kommer hellre med vett och vilja att släcka ljuset för gott.

Sen återstår bara den stora frågan vilken djurart som kommer att ta över efter oss.

FAKTA

För övrigt anser jag att...

... ett mirakel måtte ha inträffat på Gardermoens flygplats. När jag efter två års bojkott ändå tvingades passera där härförleden var säkerhetspersonalen vänlig.

... Bonniers vill lägga ner den årliga galan för pocketböcker enbart därför att Bonniers fått för stark konkurrens om priserna för mest sålda böcker.