Dagens namn: Kristina, Kerstin
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

Jan
Guillou

Så kunde Holmér behålla makten över mordjakten

Läs Jan Guillous kolumn

”95 procent säker” Hans Holmér ledde jakten på Olof Palmes mördare. Han påstod sig vara 95 procent säker på vem som hållit i vapnet. Här visar han upp en fantombild på mördaren under en presskonferens i april 1986.   ”95 procent säker” Hans Holmér ledde jakten på Olof Palmes mördare. Han påstod sig vara 95 procent säker på vem som hållit i vapnet. Här visar han upp en fantombild på mördaren under en presskonferens i april 1986. Foto: ÅKE HÅKANSSON

Mordet på Olof Palme ledde omedelbart till den sämsta polisutredningen i Sveriges historia. Störst ansvar för den skandalen har dåvarande polismästaren i Stockholm Hans Holmér. Han tog nämligen befälet i kraft av flest stjärnor på axelklaffen och skapade en egen utredningsgupp, ”Palmerummet”, som inreddes med italienska skinnfåtöljer och försågs med pansarglas i fönstren för att inte mördarna skulle kunna komma åt Hans Holmér. Han skaffade sig också ett entourage av särskilt biffiga livvakter som försågs med specialimporterade tyska kulsprutepistoler, varav en doldes i en attachéportfölj.

Skälet för denna ytterst ovanliga organisation – där riktiga mordutredare inte fick vara med – var att Hans Holmér hade ”räknat ut” hur det låg till med mordet. Det gjorde han redan första natten, i bil på väg hem från Vasaloppet. Med sitt enorma skarpsinne som enda källa kom han fram till att Olof Palme mördats av kurder och därför undersöktes inga andra möjligheter under det år då Holmér bibehöll makten över

utredningen. Han påstod sig inte bara veta att det var kurderna i Sverige som var mördarna, han påstod sig också ”med 95 procents säkerhet” veta vilken kurd som hållit i vapnet.

Under ett års tid var alla kurder i Sverige rättslösa. Olagliga husrannsakningar hörde till ordningen för dagen, liksom medvetna trakasserier. Holmér försökte sig också på en större operation, där något tusental kurder skulle gripas och fängslas på en gång och spärras in på Stockholms stadion. Regeringen satte stopp för det initiativet.

Mordutredningen leddes alltså enväldigt av en man som uppvisade klara tecken på att vara skvatt galen. Att han ändå kunde klamra sig fast vid makten över utredningen berodde på två saker.



Han fixade medialt stöd genom att särskilt gynna Expressen. Det är ett enkelt makthavartrick men sällan använt så systematiskt som av Hans Holmér. Om den ena kvällstidningen, men inte den andra, får svar på alla frågor och förhandskunskap om kommande insatser, eller nya fantastiska teorier, så kommer den gynnade tidningen att förhålla sig mycket okritiskt till allt det man får veta. Expressen hjälpte alltså Holmér att hålla sig kvar vid makten. Det andra skälet till att regeringen tvekade i det längsta att avsätta den galne polismästaren var att han ju sagt sig veta ”med 95 procents säkerhet” vem som var mördaren. Det fick regeringen att fega ur.

Ett helt år efter mordet saboterades alltså allt seriöst polisarbete. Det gav mördaren ett strålande försprång.

Så fort Holmér avsatts och riktiga poliser fått överta utredningen spårades Christer Pettersson upp, dömdes och frikändes. Vi får aldrig veta vad som hänt om Hans Holmér hållit fingrarna borta, så att Pettersson tagits ett år tidigare.

Men förmodligen hade vi då sluppit hela privatspanarverksamheten. Dessa särskilt konspiratoriska journalister som kallar sig ”grävande” fick snabbt en favoritteori, att det var polisen eller Säpo som låg bakom mordet. Det finns för all del ännu stolligare teorier, som att Olof Palme i själva verket begick självmord eller att det var hans fru som sköt honom. Men sådant hör till marginalen. Privatspanarnas favorit är och förblir det så kallade polisspåret.


Åtskilliga är de journalister som skämt ut sig på denna gycklarmarknad. Värst förmodligen ”grävaren” på SVT, Lars Borgnäs, som pekat ut några ordningspoliser som mördare. Mordet på landets statsminister utlöste inte bara en sorts undantagstillstånd för kurder, utan också för journalister. Vad som helst kunde till slut publiceras.

Mest skrattretande av alla privatspanarinsatser är dock den som genomfördes, också i SVT märkligt nog, av en trio bestående av en pensionerad särskilt sladdrig polis vid Säpo, Tore Forsberg, en ”grävare” vid Expressen som heter Mikael Hylin samt en känd mytoman från Gotland. Trions grävresultat var att det trots allt var Christer Pettersson som var mördaren. Men han mördade av misstag, han var ute efter en knarklangare Sigge.

Men råkade mörda statsministern i stället.

Det kan man kalla avslöjande. Det blev ändå inte så uppskattat i grävarkretsar. Ty där är och förblir polisspåret det mest populära, även om ingen grävare någonsin lyckats göra saken trolig.


Hans Holmér saboterade inte bara mordutredningen, han lade grunden för en ny typ av konspirationsjournalistik. Och mordutredningen av i dag måste huvudsakligen syssla med att pröva ansökningar från privatspanare och grävare om att få ut nya dokument som skall visa att det var polisen som mördade Olof Palme. Stollarna kommer aldrig att ge sig, eftersom de aldrig kommer att kunna leda polisspåret i bevis. Vilket förstås bevisar hur illistigt den stora konspirationen i samhället är organiserad. Det är både sorgligt och skrattretande.

Jan Guillou

Visa fler
Om Aftonbladet