Kolumn

Jan Guillou

Kolumnister

Terrorlagarna och likhet inför lagen – för vem egentligen?

Läs Jan Guillous kolumn

I december förra året avkunnade tingsrätten i Göteborg med röstsiffrorna 3-2 en fullkomligt avskyvärd dom. Två unga män, Ilias, 26, och Mohamoud, 22, dömdes utan någon som helst hållbar bevisning till fyra års fängelse för ”stämpling till terrorism”. Uppfattningen att domen var en skandal är jag inte ensam om. Den delas av en enig hovrätt över västra Sverige som nyligen undanröjde justitiemordet.

Fälldes och friades Två män dömdes i december förra året för ”stämpling till terrorism” – efter terrorlagar inte avsedda att tillämpas mot vita svenskar. Domen, en triumf för Säpo, revs nyligen upp av hovrätten.
Fälldes och friades Två män dömdes i december förra året för ”stämpling till terrorism” – efter terrorlagar inte avsedda att tillämpas mot vita svenskar. Domen, en triumf för Säpo, revs nyligen upp av hovrätten.Foto: Foto: Roger Lundsten

Att läsa den fällande tingsrättsdomen är som att hamna i en mardröm. Det finns inga bevis för att de åtalade begått några brottsliga gärningar. Inte ens för att de förberett några brott. Och det påstår heller inte åklagaren.

Den påstådda brottsligheten är att de tänkt på, och diskuterat, allehanda heroiska insatser för att därefter belönas med 72 oskulder i paradiset. Man kan starkt ifrågasätta såväl mognadsgraden som det politiska omdömet, också hos så pass unga män, som dagdrömmer på detta vis. Men inte döma dem till fyra års fängelse.

Bevisföringen under processen består av två delar. Först av ett osakligt föredrag från en så kallad analytiker på Säpo, Malena Rembe, om organisationen al-Shabab i Somalia, som de åtalade sympatiserade med, eller rent av tänkt ansluta sig till.

I sina analyser poängterade Säpos expertvittne enbart terroristiska inslag i al-Shababs verksamhet – vilket det finns ett tjog exempel på – men inte några andra aspekter, inte välgörenhetsverksamheten, inte det legitima motståndet mot en totalitär och korrupt regim.

På så vis itutades domstolen att man var terrorist per automatik, till och med automatisk självmordsbombare, om man hade med denna rörelse att göra.

Den andra delen av bevisningen, den till omfångets största, bestod av inspelade telefonsamtal och avlyssning i de misstänktas hem. Men ingenstans på dessa drygt 50 sidor lösryckta citat talas konkret om terrorplaner. Men mycket svammel är det som prudentligt redovisas sida upp och sida ner, exempelvis:

A: Vid Gud, må Gud skänka dig martyrskap, vid Gud önskar jag dig martyrskap om Gud vill.

B: Amen, amen, må Gud belöna dig väl du också om Gud vill.

Efter varje sådant citat följer en ”analys” av Säpo som förklarar hur man skall upptäcka själva stämplingen till terrorism. Det som ser ut som en rätt barnslig och okonkret jargong förvandlas genom

Säpos ”analys” till någon sorts åtminstone andlig förberedelse, ”stämpling” alltså, till terrorism. Fast oklart, när, var och mot vem.

Som var och en förstår är de dömda inte vita svenskar. Dessa nytillkomna terrorlagar, som Thomas Bodström införde, är inte avsedda att tillämpas mot vita svenskar.

Den fällande domen hälsades med triumf av Säpo. Den operative chefen Anders Thornberg gladdes åt att de ”stora resurser som Säpo lagt ner”

(telefonavlyssning och buggning) gett så gott resultat och att ”domen kan få stor betydelse för Säpos kommande arbete” (mer buggning och telefonavlyssning).

Domen väckte också entusiasm på borgerliga ledarsidor. Expressen hängde omedelbart ut de dömda männen med namn och bild på helsida efter helsida. Man hittade också på att en av de dömda skulle ha försökt spränga Ugandas huvudstad Kampala.

Jag tillät mig att här i Aftonbladet kritisera den vidriga domen när den föll. Det föranledde en del rasande angrepp och hånfullheter från de mer bombliberala ledarsidorna. DN:s särskilt hatfyllda politiska chef Peter Wolodarski förklarade att för den juridiskt insatte, som han själv, var domen oklanderlig. Men att jag, ”på punkt efter punkt spred en falsk bild ... med ständiga försök att vilseleda allmänheten” och att jag på något mysteriöst sätt åstadkommit ”faktamanipulationer som bäddar för muslimhatare inom Sverigedemokraterna”.

Svenska Dagbladets ledarsida förklarade min omdömeslöshet med att jag sympatiserar med terrorism.

Bombliberalerna var alltså starkt känslomässigt engagerade i domen, där av de vettlösa argumenten. Men om jag nu haft så fel, och bombliberalerna så rätt, uppstår ett intressant problem: Deras dånande tystnad när en enig hovrätt fullständigt pulveriserade den fällande domen i tingsrätten. Är hovrätten över västra Sverige också manipulativ och terroristsympatiserande?

Att Expressen, som ägnat så många helsidor åt att förtala de nu frikända männen, inte tyckte att hovrättsdomen var en intressant nyhet, förstår jag mycket väl.

Men dessa ledarskribenter, som var så fast övertygade, förstår jag sämre när de nu sticker sina huvuden ner i sanden.

Till sist några enkla ord till alla som nu förbereder sina näthatarattacker. Föreställ er att Säpo avlyssnat era telefoner, era vänners telefoner och era hem i något års tid. Och att Säpo sen uppträder med en överstepräst i domstolen som förklarar vad ni egentligen menar när ni sagt något annat.

Nej, jag vet. Det kan ni inte föreställa er, eftersom ni är vita. Därmed är vi ändå framme vid den avgörande frågan. Skall vi ha eller inte ha likhet inför lagen?

Anhängarna av justitiemord på DN:s och SvD:s ledarsidor tycker uppenbarligen inte det. Näthatarna inte heller. Jag skulle ändå vilja höra motiveringarna mot likhet inför lagen.

FAKTA

För övrigt anser jag att ...

■ ■... tingsrättsdomen i Göteborg bland mycket annat illustrerar en påtaglig svaghet i rättssystemet, att vi har politiskt utsedda nämndemän med rösträtt i våra domstolar. Det går inte längre. Sverigedemokrater hör inte hemma i domarbefattning.

■ ■... Thomas Bodström kommit för lätt undan. När han trots hårt motstånd drev igenom den lag som tingsrättsdomen byggde på, försäkrade han att det självklart bara gällde terrorism riktad mot demokratiska stater. I praktiken blev det alltså Somalia.